Hej! Vad kan man göra om man starkt misstänker att någon man känner utgör en stor fara för sig själv? Jag är i den situationen nu. Kan jag larma polisen och be dom omhänderta den här personen då jag vet att den här personen är mycket självdestruktiv och har skadat sig själv vilket väl står i att personen inte mår bra? Hon har tidigare varit nära att försöka begå självmord men hindrades av en killkompis från att hoppa från ett berg. Hon har haft kontakt med psykriatrin tidigare, men nu ser hon inget hopp längre och för varje dag som nu går ju mer självmordsbenägen känns det som hon blir. Jag är tyvärr övertygad om att om hon får i sig alkohol (hon har missbrukat alkohol tidigare) då hon mår mycket dåligt och hoppet är helt ute så är risken mycket stor att hon försöker begå självmord. Vad kan jag göra för att förhindra det? Visst kan jag försöka hjälpa henne med att få tag i någon psykolog men det är nog tyvärr svårt eftersom jag har försått att hon har svårt att lita på människor och är rädd för att komma andra närmare – inklusive mig. Men problemet är också att utåt sett på sin arbetsplats och med sin familj så beter hon sig glad och så för att antagligen dölja hur dåligt hon mår. Hon är glad mot mig också, men jag ser starkt att bakom hennes glittrande ögon döljer sig smärta och tårar. Hon är en tickande bomb som snart exploderar om hon inte stoppas i tid. Hon har aldrig sagt något om att hon mår extremt dåligt, men jag har förstått att hon gör det då jag råkat se hennes ärr som hon tillfogat sig själv, inte klarat av att hantera alkohol med mera. Varför jag nu är mycket orolig för henne är att jag har fått höra via en bekant till henne att hon har självmordsplaner samt är mycket deprimerad, men utåt verkar allt vara ok med henne. Jag förstår inte hur den här söta, glada och trevliga tjejen kan må så dåligt inombords. Och det som känns extra tungt för mig är att jag verkar vara den enda som vet, eller har förstått och som bryr mig om henne på riktigt, att hon mår mycket dåligt genom att se signalerna på att hon inte mår bra. Jag verkar just nu vara den enda som "lagt ihop pusslet" efter de signaler jag fått och inte bara delar av det samt känner ett ansvar att hjälpa henne på bästa sätt då hon själv verkar ha tappat hoppet helt. Men vad gör jag? Vad kan jag göra? Ringa polisen och be dom omhänderta henne, eller? Jag är under stark psykisk press och känner att allt just nu hänger på mig om hon ska överleva. Men jag klarar det inte ensam. Jag behöver hjälp och råd. Snälla, hjälp mig att hjälpa henne! Tack på förhand!

---

SVAR

Jag förstår om du känner stark press och ett ansvar, men du får aldrig glömma att ansvaret för hennes liv vilar främst på henne själv och inte på någon utomstående. Så, skulle hon ta livet av sig är det inte ditt fel, utan det är ett val hon gör för att hon inte tror hon kan välja något annat, och det är inget som du kan styra över eller bära ett ansvar för.
Detta behöver inte hindra dig från att försöka hjälpa till, men att hjälpa till är en sak, att vara ansvarig för vad som sker är en helt annan.

Mitt råd är att du kontaktar psykiatrin i första hand. Kanske vet du vart hon gått tidigare och kan kontaka dom igen, men du kan ringa mottagningen oavsett om du vet vem hon gått till eller inte. Ring barn-, och ungdomspsyk om hon är under 18 år och vuxenpsykiatrin om hon är 18 eller äldre. Förklara hur läget är när du ringer och säg att din uppfattning är att hon har konkreta planer på att ta sitt liv, och att hon varit patient inom psykiatrin tidigare. Låt sedan dom hantera det på bästa sätt. Om du vill kan du be dom att inte nämna ditt namn så hon inte behöver veta att det var du som ringde.
Anledningen till att du ska vända dig till psykiatrin är att det är dom som kan göra bedömningen om en person behöver tvångsvårdas eller inte. Det gör aldrig polisen. Däremot så kan polisen hjälpa psykiatrin att hämta in en person som behöver vård och som inte kommer frivilligt. Men själva omhändertagandet gör alltså psykiatrin.

Om läget inte är akut kan man alltid försöka prata med personen ifråga och försöka motivera henne/honom att söka hjälp. Men i lägen där man tror att planerna på självmord är långt gångna och man inte tror att personen själv kommer söka hjälp utan istället sätta sina planer i verket, gör man bäst i att inte berätta att man ringer till psykiatrin.

Så, kontakta psykiatrin och berätta om dina misstankar, sedan är det deras ansvar att agera, då har du gjort vad du kan.