Hejsan! Jag o min pojkvän har varit tillsammans i snart 3år! Vi har sex ca 2-4gånger/månad. Vi har helt olika stor sexdrift och jag är den som vill mest/oftast! Nu har jag börjat onanera allt oftare, ibland så ofta som varje dag. Men när jag gör det så får jag tårar som rinner ner för min kind för att jag känner mig skyldig. Varför reagerar jag så?

---

SVAR

Det är lätt hänt att den som har mer lust än den andre känner en skuld för det, och allra vanligast är det om det är tjejen som vill mest. Det beror sannolikt på att det fortfarande finns en föreställning om att det är killar som har mest sexlust, varför tjejer som vill ha sex mycket får någon typ av skamstämpel på sig. Det behöver inte vara så att någon uttalar detta direkt, men enligt min erfarenhet så kan det finnas underförstått, vilket är lika illa det.
Men sedan kan man också vända på det och säga att det ofta är lika illa för den som vill minst. Den personen brukar också drabbas av en känsla att inte räcka till, vilket kan vara nog så jobbigt.

Nu vet inte jag hur din pojkvän känner inför det här med att ni har så olika lust, men det skulle inte förvåna mig ifall han också känner en otillräcklighet i det här.
Du nämner inget om ifall ni har pratat om det här, varför jag får uppfattningen att ni inte är speciellt öppna kring hur ni löser er bit i det här med att ni har olika lust. Mitt erfarenhet är nämligen att dom flesta par går runt med sin känsla och tycker det är för känsligt för att ta upp, då man är rädd för att den andre ska känna sig anklagad, och att man själv ska bli anklagad och på något sätt känna sig onormal.
Men det första man ska tänka på är att alla människor är olika när det gäller sexlust. Vissa vill mer än andra och det kan bero på saker som man kan göra något åt, men det kan också vara en personlig läggning som man inte kan göra så mycket åt. Det viktiga är att man i förhållandet pratar om det här, och kommer överens om hur man löser sin olikhet, precis som det hade gällt vad som helst man tycker olika om. Om man gör det, och båda kan respektera den andres behov, så lyfter man skuldbördan från varandra. Så, om ni pratade om det här kan ni sannolikt komma fram till att er kärlek inte behöver stå och fall med erat skiftande behov av sex. Kanske finns det saker som är problematiska som ni kan lösa tillsammans, och som medför att din pojkvän vill ha sex lite oftare, eller så kommer ni fram till att han helt enkelt är sådan att han inte kan ha sex mer, varför du får lösa ditt behov genom onani. Men om han vet om att du gör det, och tycker det är okay, så kommer du sannolikt inte att känna skuld varje gång du onanerar, utan då är det en del i ert sätt att lösa era olikheter. Han behöver inte heller känna press att prestera mer sexuellt om han vet att du kan lösa ditt behov själv. På det sättet kan ni båda bli fria från den skuld som ni eventuellt känner inför varandra. Så, öppenhet kring dom egna behoven, och mycket prat för att hitta lösningar, är sådant som gör att man kan klara ett förhållande trots olikheter, för dom finns alltid, vare sig det gäller sex eller annat.