Hej. Jag är tjej på 16 år. Hela mitt liv har varit väldigt rörigt med familjen och liknande. Vilket har lett till att jag mått dåligt i perioder i stort sett hela mitt liv. Men i höstas så fick jag nog efter en påtvingad flytt till min mammas nya som hon varit tillsammans med ca 2 mån. Så jag tog konakt med en kurator. Jag visste inte vad jag mådde dåligt över och hade inte börjar reflektera då över allt som hänt. Jag visste i princip att jag mådde dåligt. Men iallafall så började jag gå hos den här kuratorn på ungdomsmottagnien. jag gick hos henne hela hösten + våren och började reflektera över saker och ting som hänt. Hon rådde mej till att söka gymnasium (jag börjar i höst) på en annan ort. Vilket jag nu har gjort och börjar på en internat skola. samtidigt med att detta har ägt rum hela hösten + våren så har jag känt mej välidigt utanför och ensam i skolan. Har varit ganska nedstämt så jag kan ju liksom inte klandra alla andra att de tagit avstånd från mej. Och min kurator då hon har söttat mej och hjälpt mej att klara det här året. Men nu är saken den att jag känner att jag mår lika dåligt som jag gjorde när jag började i höstas och självförtroendet är totallt i botten (har aldrig haft särskilt bra självförtroende). och känner även att jag är väldigt avig mot människor i min ålder. Borde jag fortsätta ha kontakt med någon? jag känner att ha kontakt med en kurator inte har hjälpt mej så mycket på den fronten. Borde jag försöka få kontakt med en psykolog i stället?

---

SVAR

Det kan ta tid att bygga upp en stabil grund att stå på, och i efterhand när man kan titta tillbaka så finner man oftast att det var flera olika små saker som efterhand gjorde att man började känna sig trygg i sig själv. Du har tagit steget och börjat arbeta med det som varit jobbigt för dig, och uppenbarligen fått hjälp att börja förändra din situation. Men sannolikt så är det inte färdigt med det här steget, utan det kommer troligtvis vara så att du kommer få tampas med känslan av osäkerhet ett tag framöver.
I höst ska du påbörja något nytt, och det är inte så konstigt om du känner att all din gamla osäkerhet kommer tillbaka, för så blir det oftast när man ska ta nya kliv.
Mitt råd är att du söker upp en kontakt på din nya ort, för det arbete du påbörjat kan sannolikt vara bra för dig att fortsätta med. Och med tanke på att du kommer befinna dig i en helt ny situation så kan det troligtvis kännas skönt för dig att ha någon utomstående att prata med.
Om du sedan skall träffa en psykolog eller en kurator har jag svårt att svara på. Det handlar lite om din egen ambitionsnivå. Generellt kan man säga att en kurator kan erbjuda en stödkontakt, emedan psykologen har kunskap för att behandla psykiska svårigheter genom psykoterapi. Man kan komma väldigt långt med en stödkontakt, och träffar man en väldigt bra kurator så kan det räcka. Men känner man att man vill ha en mer djupgående behandling så kan det vara idé att söka upp en psykolog.
Du skulle kunna börja med att söka upp Ungdomsmottagningen dit du flyttar och diskutera saken med den personen du träffar där, tex kuratorn. Tillsammans kan ni sannolikt komma fram till vad som skulle passa dig bäst.