hej jag är en tjej på 14 år och min kille är 17 snart 18.Min kille är verkligen som en kille borde vara.han bry sig om alla,och han älskar verkligen mig till topp å tå.I början så var jag helt förälskad.vad går det över till sen ? .Vi har varit tillsammans i 3 månader och det har funkat bra.min mamma är social arbetare och hon är så himmla orolig hela tiden om mig.Min killes mamma har slängt ut han och det var vekligen hemskt..Sen pratade han med min mamma om det och hon hjälpte till och nu har han en lägenhet 1km härifrån och allt fungerar bra.Men min mamma har förbjudit mig att sova med honom för att hon är rädd att vi ska ha sex..Men det kan ju inte hon bestämma.jag och min pojkvän har varit nästan varje dag nu. och jag håller tappa kännslor för han.jag gjorde det ett tag innan och han blev ledsen men sen sa jag till mig själv att ge det en chans igen.och sen åkte vi på semester till skåne och då fick jag tillbaka allt hopp igen.sen var vi varje dag efter semestern.men nu har det hänt samma sak igen.jag gjorde slut i går men jag vet inte om jag ångra det eller inte.jag tror att jag började tappa kännslorna för att vi va för mycket.men jag vill ändå forsätta på nått sätt.han är verkligen underbar..jag känner mig osäker och det är mina föräldrar som har försökt övertala mig att göra slut.jag har antagligen lyssnat på dem.vad ska jag göra för att inte lyssna på dem ? Jag vill ha tillbaka den kärleken som jag kände innnan.!och det är inte hans fel ett dugg.Men det är nått som gör att jag vill göra slut och det är nog mina föräldrar.Jag klarar inte av att dem tjatar att jag ska göra slut för att dom vill att jag ska leva ungdoms livet.snälla vad ska jag göra för att få tillbaka kännslorna igen jag vill verkligen det "!!!!!!!!!!!!!!

---

SVAR

Känslor är tyvärr inget man kan styra över för då blir det bara fel. Sedan är det som du säger att ens egna känslor ibland blir påverkade av andra, men det är svårt att undvika det om man inte ska sätta sig ensam i en hydda någonstans. Att bli påverkad av kompisar, föräldrar, lärare, tv-program osv, är en del av livet. Visst kan man försöka "göra sin grej" och strunta i vad alla andra tycker och säger, men det kan vara svårt, för att inte säga omöjligt ibland. Så, enligt min erfarenhet ska man vara försiktig med att tro att det finns en känsla som är "äkta" och att allt annat är falskt eller ett resultat av påverkan. Har man en tillräckligt stark känsla för någon så finns det oftast kvar även om andra tycker att man inte bör umgås med den personen. Men ibland måste man också inse att känslan kanske inte är så stark, utan att den förändras av sig självt eller av andras påverkan. Det betyder inte att det man kände inte var äkta, utan det är helt enkelt så det troligtvis funkar i livet, nämligen att känslor förändras över tid. Vissa dröjer sig kvar och andra inte.

Så, mitt råd till dig är att inte stånga dig blodig med att försöka få tillbaka en känsla som tydligen inte är så stark längre. För det funkar oftast inte. Acceptera istället att dina känslor förändras och försök agera efter det. Prata med dina föräldrar om du känner dig besviken på hur dom försökt påverka dig. Det är bättre att ni reder ut det emellan er, än att du lägger för mycket krut på att försöka återskapa din känsla för att du är arg på dom.

Sist men inte minst vill jag svara på din fråga som finns inne i brevet. Jo, dina föräldrar kan bestämma om du får sova över eller inte. Dom kan också förbjuda dig att ha sex, och i det här fallet är det inte bara dina föräldrar som säger nej, även lagen förbjuder din kille från att ha sex med dig då du är underårig. Det betyder att han gör sig skyldig till ett brott om han har sex med dig, och det vill sannolikt inte du utsätta honom för, eller hur? Så, fram tills den dagen du är myndig är det faktiskt dina föräldrar som bestämmer om sådant här. Sedan kan föräldrar sällan i praktiken hindra sina barn från att ha sex om dom väl har bestämt sig för det. Samtidigt är det aldrig roligt att behöva smyga med att ha sex inför sina föräldrar, varför det alltid är bäst om man är överens. Och överens blir man oftast om man pratar med varandra så man får en förståelse för hur den andre tänker. Då brukar man hitta lösningar som alla är nöjda med.