Fråga till dej, och tjejer. En kille på 20, som alltid, efter några månaders förhållande, blir dumpad för att jag är för snäll. Är ingen som blir kär över en kväll. tar tid på mej, för att se om det funkar. men alltid samma sak. -Du är för snäll. Jag tycker inte att jag gör något "speciellt" men ändå, för snäll för alla. Psyket härsknar och vågar mej allt mer sällan prova på. Ska jag bara skita i vad jag känner ? hjälp

---

SVAR

Det verkar som om du haft otur när det gäller tjejer, och kanske är det här åldersrelaterat också. Med det menar jag att tempot är väldigt uppskruvat idag och många unga har höga förväntningar på livet och tycker/tror att livet är som bäst när det går i 200km/tim där nya häftiga upplevelser avlöser varandra. Och kanske är det den bilden av livet som vi matas med via medierna. Tv-programen om häftiga resor, extremsporter, och fräcka livsstilar avlöser varandra, och ofta med en inriktning mot unga människor. Likaså översvämmas vi av artiklar och reportage om en massa människor som gjort något "speciellt", allt från att ha bott instängda i ett hur i en månad, till att ha cyklat naken till nordpolen. "Extrema upplevelser och extrema känslor är det som fyller livet med mening", verkar vara sloganen för dagen, och fort ska det gå om det ska vara något med det.

Allt det här tror jag präglar oss på många olika sätt, och att det kommer in i främst unga människor syn på relationer är min tydliga erfarenhet. Det ska helst vara himlastormanade kärlek och passion från start till mål, och det ska helst hända något omtumlande varje dag. Få är dock dom som klarar att leva i sådana relationer någon längre tid, men drömmen och fantasin om relationen som får oss att känna att vi lever verkar finnas där. För att göra en lång utläggning kort så tror jag att det är det här syndromet du faller offer för. Att vara snäll, ta tid på sig osv, rimmar illa med mångas uppfattning om "hur det ska vara". Det kan kanske tyckas som en klen tröst i dagsläget, men jag är övertygad om att du kommer vara väldigt attraktiv på "singelmarknaden" när du blivit äldre, för då har många kommit till insikt om att passion och vänlighet inte är något oförenligt, och inte heller behöver det vara lägre känslointensitet för att det tar lite tid.

Detta var mina funderingar kring den frågeställning du tar upp, och kanske har andra läsare synpunkter på detta som kan hjälpa dig. Jag hoppas dock att du inte slutar vara den du är, utan fortsätter att våga försöka. För den dagen du träffar rätt så kommer det vara värt det. Så var stolt över dig själv och att du vågar vara den du är, trots dom massiva påtryckningarna som finns idag. Det kommer sannolikt att betala sig i längden.