SVAR
Det är inte ovanligt att människor känner sig osäkra i umgänget med andra, och då speciellt när det gäller att umgås med det motsatta könet. Många gånger handlar det om att man har höga krav på sig själv och att man inte ger sig tid att träna. Att kunna umgås avslappnat med det motsatta könet, kräver en säkerhet som man måste ge sig tid att bygga upp. När vi är små så kanske vi umgås med båda könen utan att tänka så mycket, men när vi blir könsmogna upplever dom flesta en förändring i umgänget med det andra könet. Och eftersom vi inte haft möjlighet att träna på den här typen av umgänge förr, så behöver dom flesta lite tid att "lära sig". För osäkerhet i en situation är ett tecken på brist på kontroll. När vi känner att vi saknar kontroll över en situation, dvs vi vet inte vilka spelregler som gäller, vi vet inte hur vi själva ska bete oss, vi vet inte hur mottagaren uppfattar oss, vi vet inte hur situationen kommer att utveckla sig osv, osv, då blir vi osäkra. Och när vi är osäkra så har vi oftast svårt att vara "oss själva". Fast egentligen är det just "oss själva" vi är. För om du tänker efter så är den här osäkerheten ihop med killar något som du verkligen känner och är. Så även om du känner dig säker på vem du är och att umgås i andra sammanhang så är det här en del av dig också, varför du är just dig själv i dom här situationerna, dvs osäker.
Många gånger gör vi nämligen misstaget att vi inte vill kännas vid dom sidorna av oss själva som vi uppfattar som negativa. Om vi känner oss osäkra i en situation så säger vi oftast att "så är jag egentligen inte", utan "skyller" på situationen. Men faktum är att alla människor har situationer där dom blir osäkra, och den sidan är en lika stor del av deras personlighet som resten.
Det här kan tyckas mindre viktigt kanske, för många tycker att det kvittar väl om jag ser det som att det är JAG som är osäker, eller att det är SITUATIONEN som gör mig osäker. Men enligt min erfarenhet så spelar det stor roll. Att erkänna inför sig själv att även min personlighet rymmer en osäkerhet gör att jag har lättare att ta tag i problemet och börja "träna". Om jag säger att det är situationen som är problemet, så blir oftast resultatet att jag undviker dom situationerna som väcker dom här känslorna. Det är precis vad du pratar om i ditt brev, och det är väldigt vanligt. Vi människor vill oftast ta den "lätta vägen" och undvika situationer som får oss att känna oss osäkra, rädda, nervösa osv, osv. Men att undvika det löser ingenting, utan det istället bygger bara på osäkerheten. Men det är klart, vissa klarar att leva hela livet och undvika allt som gör att deras bild av sig själva får sig en törn. Men priset för det är att man inte kan göra allt man kanske skulle velat.
I ditt fall så skulle det tex innebära att du förnekar dig en massa möjligheter till vänskap och kärlek, för att slippa känna dig osäker och börja tvivla på att du är så säker som du vill vara. Men frågan är om du är beredd att betala det priset?
Så, kontentan av det jag svarar dig är att sätt igång och träna upp din förmåga istället för att undvika situationerna. Och ge dig själv lite tid att faktiskt nå ditt mål, och förvänta dig inte att du ska kunna detta direkt. Det handlar oftast om att sätta upp mål och delmål som man har en chans att lyckas med, och att se det hela som en träningssituation vilket inbegriper att man misslyckas ibland, men att man inte ger upp för det. Råd och tips om hur du kan göra hittar du under kategorin " Mobbning och kompisar". Scrolla ner till underkategorin "Självförtroende" så hittar du många råd kring hur man kan lägga upp sin träning. För det är samma principer som gäller vare sig man är osäker med kompisar eller med personer av det motsatta könet. Men första steget är alltså att inse att du bär på en osäkerhet som väcks till liv i vissa situationer, och att du faktiskt kan se det hela som en utmaning att utveckla din personlighet istället för att se det som ett problem som du ska försöka undvika att hamna i.