Hej! Jag är en 23 årig tjej.Och jag undrar om någon har sårat mig och jag säger det till min man eller till någon som jag litar på,betyder det att jag har snackat skit om personen som har sårat mig?Jag är typen som har tålamod om någon sårat mig,men slutar inte den personen så pratar jag med henne/honom eller så försöker jag undvika personen.Själv gillar jag inte falska människor.Är jag falsk o snackar skit om jag pratar med t.ex min man om personer som jag tycker har gjort/sagt något dumt även om det inte handlar om en kompis o även när det gäller kompisar?

---

SVAR

Det finns aldrig några exakta svar på den här typen av fråga, utan olika människor har olika uppfattningar om sådant här. Enligt min erfarenhet så är det helt normalt att prata med sina närmaste om man råkat ut för händelser eller personer som sårat en. Det är naturligt att man vill berätta för någon man litar på och eventuellt få synpunkter som kan hjälpa en att hantera olika konflikter och annat som kan uppstå med andra. Att få stöd från sina nära och kära när man känner sig sårad är också viktigt, varför det är vanligt att man berättar för sina förtrogna utan att det kan anses vara skitsnack eller falskt. Ibland kan ju faktiskt sådant prat leda till att man får lite andra infallsvinklar på det som hänt när man får höra hur ens partner eller vän ser på den situation man råkat ut för. Och det kan ju hjälpa en att inte ta så illa vid sig, eller till och med ge en mod och styrka att reda ut problemen med personen som sårat en.
Sedan finns det som jag sade olika uppfattningar om det här, varför det sannolikt finns en del som anser att det är skitprat om man går vidare med det som någon sagt. Men enligt min erfarenhet så är det helt naturligt att vilja dela erfarenheter och upplevelser med tex sin partner och speciellt dom svåra sakerna för då behöver man stöd. Så, att inte kunna berätta för sin partner utan att det skulle klassas som skitprat är helt orimligt enligt min erfarenhet.
Men som jag sade först så är det här upp till var och en, varför det i sista hand är du själv som bestämmer vad du anser om det. Tycker du själv att det är rimligt att man ska kunna dela sådant här med sin partner, eller tycker du att du bör hålla alla svåra saker du råkar ut för, för dig själv för att inte riskera att såra någon annan? Jag förmodar att även du anser att det är tämligen rimligt att prata med sin partner om sådana här saker, för en del i ett äktenskap är ju att kunna stötta varandra och dela saker som gör att man blir starkare både var för sig och tillsammans. Om du tycker det motsatta så betyder det att din lojalitet mot den som sårat dig på ett sätt är större än mot dig själv och din partner, vilket sannolikt inte låter rimligt i dina öron. Men som sagt, var och en har rätt till sin egen åsikt, varför du själv måste bestämma vart du står.