Jag har fått veta att en person i min närhet utsätts regelbundet för sexövergrepp av sin pappa. Hon är 16 år och det har pågått sedan hon var 10 år. Hur kan jag hjälpa henne? hon tror att det är hennes fel och att han älskar henne. Mamman tror att hon ljuger.

---

SVAR

Dom flesta som blir utsatta för den här typen av övergrepp lägger skulden på sig själva. Det har olika orsaker men en orsak är att förövaren försöker få offret att tro det. På det sättet så kommer förövaren undan sin egen skuld, och ser dessutom till att bibehålla makten över sitt offer genom att personen inte vågar berätta då hon tror det är hennes fel.

Sexuella övergrepp är väldigt allvarliga saker och det är inte ovanligt att situationen ser ut som du beskriver det. Att få reda på vad som pågår kan ibland väcka så starka känslor hos den andre föräldern att han/hon automatiskt tror att offret ljuger. Det är helt enkelt för hemskt för att det ska kunna vara sant resonerar många.

Det här får självklart inte fortsätta då den här tjejen tar allvarlig skada av det som pågår. Det är ett grovt brott att utsätta någon för sexuella övergrepp på det här sättet, och offrena skadas känslomässigt, ibland så illa att dom inte orkar leva vidare.
Därför är det viktigt att man griper in när man får vetskap om en sådan här sak. Det kan dock vara svårt att göra på egen hand, och speciellt svårt är det för mig att råda dig när jag inte vet hur gammal du själv är och vilken relation du har till den här tjejen.
Men oavsett så kan jag ge dig råd om hur du ska gå tillväga.
Eftersom du nu vet om det här, och den här tjejen uppenbarligen vet att du vet, så är det bra om du säger till henne att det här inte är okay, och att du måste berätta det här för någon som kan hjälpa henne. Hon kanske inte vill det, men säg då till henne att det som hennes pappa gör mot henne är fel, och att det inte är hennes fel utan alltid den vuxnes ansvar. Säg också att du inte kan vara tyst om detta då du vet att det här skadar henne, samt att det är ett allvarligt brott.
Anledningen till att du ska säga detta till henne är att det sällan är bra att gå bakom ryggen på någon, för då tappar oftast den personen förtroendet för en. Det betyder inte att man i ett sådant här fall låter bli att berätta för någon utomstående även om hon ber dig hålla tyst, utan det handlar med om att berätta för henne vad man tänker göra så hon vet om det och inte får reda på det av någon annan. Endast i vissa fall när personer håller på att ta livet av sig eller det finns risk för det så kan man tvingas hämta hjälp utan personens vetskap, men i andra fall brukar det alltid vara bäst om man säger att man tänker berätta för någon som kan hjälpa till.

När du berättat för henne så finns det en rad personer du kan vända dig till. Du kan gå till kuratorn, sköterskan, eller psykologen i skolan hon går på. Berätta för någon av dom vad som pågår och be dom hjälpa till. Dom vet nämligen hur man hanterar den här typen av problem och kommer då ta hand om allt från att ge flickan stöd till att polisanmäla.
Ett annat alternativ är att du vänder dig till närmaste Ungdomsmottagning och berättar för dom istället så dom kan hjälpa till. Ett tredje alternativ är att du ringer till barn-, och ungdomspsykiatrin och ber att få prata med någon där, och ett fjärde alternativ är att du ringer socialtjänsten i din kommun och ber att få prata med en socialsekreterare som jobbar med familjer.
Om det här känns svårt eller krångligt, eller om du själv är ung så ansvaret känns för tungt, så kan du berätta för din egen lärare så han/hon kan ingripa, eller dina föräldrar om du tror att det skulle vara ett alternativ.

Fundera över vilket alternativ som funkar för dig i din situation. Det viktiga är inte vem av dom jag räknat upp som du vänder dig till utan att du berättar för någon som kan ingripa för det är viktigt att man reagerar när man får kunskap om sådant här eftersom det är en människa som far väldigt illa och som själv inte vågar eller kan söka hjälp.