hej, jag är en tjej på 16 år som blivit utsatt för ett övergrepp och detta har påverkat både kropp och själ, det var 2 år sedan men ändå så jagar den här händelsen mig ibland. jag har skaffat en pojkvän nu och vi har varit tillsammans i några månader och för ett tag sen så bröt jag ihop hemma hos honom och kände att jag måste berätta det för honom…han sa inte så mycket men blev väldigt upprörd på den här killen och höll om mig och uppepade gång på gång att detta inte var mitt fel. var det fel att berätta för honom? ibland när vi bara ligger och myser kommer en obehaglig känsla över mig och jag påminns av det här övergreppet, ska jag berätta det för honom? tänk om han tycker att jag är för jobbig och har så många problem att han lämnar mig? vet att han inte skulle det,men tanken finns ändå, om han skulle försvinna finns inget värde längre i livet.

---

SVAR

Det går aldrig att säga om det är rätt eller fel att berätta för en viss person. Det beror så mycket på vilken relation man har till den personen, och vad den personen har för personliga egenskaper som gör att han/hon kan ta emot det man säger på ett bra sätt.
Generellt kan man säga att det oftast är väldigt svårt att ha en kärleksrelation till någon och bygga upp en närhet, och samtidigt hålla det här hemligt. Men samtidigt så kan det ta ett tag innan man känner tillräckligt förtroende för att våga berätta, så dom flesta väntar ett tag.
Men det går alltså inte att säga exakt när det är rätt eller fel att berätta.

I ditt fall så verkar det som om du känt ett behov av att berätta och dela det här med någon som du tycker om och litar på. Din kille verkar också ha tagit det bra och det låter som om han stöttar dig, vilket är jättebra och säkert väldigt skönt för dig.
För det är många gånger viktigt att både få stöd i din situation, och att få höra att det inte är ens eget fel när någon gör något mot ens vilja. Ofta känner sig offer till övergrepp skyldiga och väldigt skamsna över vad som hänt och då kan det vara bra att berätta för någon som man litar på så man dels inte går och bär på det ensam och dels att man får höra att man inte är skyldig till det som hänt utan tvärtom ett offer.

Men när det sedan gäller fortsättningen så är mitt råd att du funderar en del. Det kan vara frestande att berätta precis varje tanke och känsla du har kring det här för din pojkvän. Din pojkvän kanske klarar av att hantera det men det kan samtidigt vara svårt för honom att veta vad han ska göra eller säga, vilket kan göra att det inte blir så positivt som du hoppas på. Enligt min erfarenhet är det nämligen lätt hänt att man medvetet eller omedvetet har förhoppningar om att ens partner ska kunna hjälpa en att bearbeta det som hänt och att man därför väljer sin kille/tjej som enda samtalspartner. Det kan funka ibland om killen/tjejen har mycket kunskap om övergrepp och hur man hjälper personer att bearbeta svåra upplevelser. Men dom flesta killar och tjejer saknar den kunskapen och den erfarenheten varför pressen på partnern kan bli för stor, samtidigt som den som behöver hjälp känner sig besviken och drar sig tillbaka med alla sina känslor vilket gör hela problematiken värre.

Så, vad jag säger är att det är helt okay att du har berättat det här och det är viktigt att man känner stöd från dom som står en nära om det finns möjlighet till det. Men enligt min erfarenhet så behöver man professionell hjälp för att komma igenom ett övergrepp och bearbeta alla känslor och tankar det väcker. Och den hjälpen kan sällan en partner ge då han/hon både saknar kunskap och erfarenhet. Och även om partnern hade den kunskapen så kan det ändå vara svårt då det är lätt hänt att hela relationen kommer att handla om det svåra som hänt, vilket brukar göra det svårt att hålla ihop förhållandet med tiden.
Tänk tex på det du skriver till mig om att du är rädd för att han ska tycka du är jobbig. Skulle du fortsätta att berätta allt du tänker och känner för honom skulle den rädslan växa och bli en oro som kom in i ert förhållande. Och skulle han med tiden tycka det blev för mycket vilket är lätt hänt när man inte vet hur man ska hjälpa så skulle du förmodligen dra tillbaka alla dina känslor och stänga in dom av rädsla för att förlora honom.
Det är bl a därför det är bra och viktigt att ha en professionell samtalskontakt utanför relationen där man kan få prata helt fritt utan rädsla för att belasta eller på andra sätt vara jobbig. Det behöver man i din situation om man ska komma igenom en sådan här händelse.

Så, för både din egen och hans skull råder jag dig att söka en samtalskontakt på närmaste Ungdsomsmottagning eller på barn-, och ungdomspsykiatrin. Här kan du tex be din kille om hjälp så han stöttar dig att få en samtalskontakt. Så det är bra att du vågat berätta för någon om vad som hänt, men nöj dig inte med det, utan sök hjälp så du hittar sätt att hantera dina känslor kring övergreppet. Och låt din kille stötta dig i det arbetet, men låt inte honom bli den enda som får hjälpa dig för det kommer sannolikt både du och han att förlora på.