Hej! Alla som säger att dom "lätt skulle vilja bli våldtagen för 75.000!" Hur faan tänker dom? Eller nej, dom kan inte tänka överhuvudtaget. För "våldtagen" betyder att någon har sex med en mot ens egen vilja. Och om du vill ha sex och få 75.000 betalt, kallas inte det våldtäkt. Jag vet vad jag pratar om, har själv blivit våldtagen och gått igenom jobbiga rättegångar och psyisk illamående. Det är som att själen får ett djupt sår, och det tar lång tid att läka det såret. Men det går aldrig, ALDRIG att ta bort det för ärret finns alltid kvar. Detr känns förjävligt att berätta att du blivit våldtagen med strypgrepp och legat på glasbitar? se deras ansikten bli vita och hjälplösa, för att sedan brista ut i gråt och vredesutbrott.. och man bara ligger där inbäddad i sängen och ser hela våldtäkten spelas om och om och om och om igen i huvudet. Sen vågar du inte prata, du ligger hemma i dagar kanske veckor. Instängd och ensam. Gråter och är apatisk. När du äntligen börjar träffa kompisar drar du på dej ett lyckligt skal över den trasiga själen och saknar ditt gamla jag. Men det kommer inte tillbaka. Det är tufft, men man får bygga upp nytt liv. Det vackra och kärleksfulla med sex försvinner, du kan ha sex med vem som helst utan att bry dig. För det är ju på dina villkor den här gången. Du vill ha kontroll igen, men känslorna är avskalade och borta. Iskall kan man kallas. Jag vet inte hur jag ska göra för att komma vidare, på ungdomsmottagningen finns det ingen bra kurator och jag går inte i skolan så jag har ingen skolkurator. Jag varken jobbar eller gör något, bara är hemma. Jag är så trött , psykiskt trött. Det känns så orättvist att jag ska behöva gå igenom allt detta alldeles själv. Jag vet inte ens hur jag ska klara mig igenom rättegång nummer två. Hjälp.

---

SVAR

Du har rätt i att personer som säger att dom kan tänka sig att bli våldtagna för pengar inte har förmåga att förstå eller känna vad det innebär att bli utsatt för en våldtäkt. Min erfarenhet av att träffa tjejer/kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt säger mig att alla som inser vad det gör med en, och vilka sår det sätter i själen, skulle tvärtom betala vad som helst för att sluppit uppleva våldtäkten.

Att ha blivit våldtagen sätter precis som du beskriver det djupa spår inom en och du har sannolikt rätt i att man aldrig glömmer det som hänt. Däremot så vet jag av erfarenhet att man på olika sätt kan få hjälp att bearbeta det som hänt, vilket kan göra att man kan leva med minnet utan att det skadar en vidare.
Men det krävs oftast lång behandling för att man ska komma dit, vilket tar både tid och kraft i anspråk.

När jag läser ditt brev så slås jag av att du verkar bära på allt och försöka klara av allt på egen hand. Att bära på upplevelsen kan vara svårt nog, men att dessutom klara av rättegångar och andra praktiska saker runt omkring det hela kan vara en övermäktigt om man inte får stöd.
Mitt råd till dig är att du vänder dig till öppenvårdspsykiatrin för att få hjälp. Där finns psykologer och terapeuter som kan hjälpa dig igenom det här, för när man råkat ut för ett så grovt brott som du har, behöver man oftast mer kvalificerad hjälp och det kan vara svårt att få på vissa ungdomsmottagningar eller skolor.
Så, ring till öppenvårdspsykiatrin (barn-, och ungdom om du är under 18 år) och sök hjälp, för sådant här ska man inte bära på ensam, för då är det lätt hänt att det blir som du beskriver det, att man stänger av alla känslor och gör sig själv ännu mer illa i längden.

Gå gärna in på www.hopp.org och läs mer om sexuella övergrepp och hur man kan få hjälp.