hallå, jag har skrivit massor av gånger men ni har aldlig svarat, Det är såhär att jag är 16,5 år och vet inte om jag kommit i puberteten, det händer knappt nåt med mig.jag har inte växt fortare,utan i den takten jag gjorde innan.min penis har inte växt och jag har bara lite hår på penisen o knappt nåt alls under armarna.när jag myser med min tjej och hon smeker mig där nere så känner jag mig så värdelös för att den är så liten, jag får ånges och tänker "tänk om hon lämnar mig p.g.a det här" kan det vara nåt fel på mig och vad ska jag göra? snälla svara på det här, jag vet inte vad jag gör annars / en orolig

---

SVAR

Att du har fått hår på penisen tyder på att du kommit i puberteten. Men eftersom det verkar "stå still" på många fronter av din utveckling så kan det vara så att du har en fördröjning som det kan vara bra om någon får titta på. Mitt råd är att du söker läkare och låter henne/honom avgöra hur det ligger till med din utveckling och ifall det är något som avviker från det vanliga. Skulle det vara så finns det olika sätt att få hjälp med det här så därför är det bra om du går till en läkare. Skulle det inte vara något onormalt med din pubertetsutveckling så slipper du ju den oron.
Du kan gå till närmaste Ungdomsmottagning eller till din vårdcentral. Du kan också gå till skolsköterskan som ett första steg om det känns lättare så kan hon hjälpa dig vidare till en läkare ifall det behövs.

När det sedan gäller hur du känner dig inför din tjej så är det enligt min erfarenhet bäst om man pratar med varandra när det är något man känner sig orolig för. Berätta för henne hur du känner dig och att du är rädd för at hon ska lämna dig. Det kanske känns svårt för dig, men tänk då på om det skulle vara omvänt. Tänk om din tjej går och oroar sig för att hon skulle ha för små bröst, eller något annat, och att hon är rädd för att du ska lämna henne. Skulle du inte vilja veta det och kunna säga till henne att du tycker om henne som hon är? Sannolikt skulle du det, för man vill inte att den man tycker om ska gå och oroa sig. Så, enligt min erfarenhet blir sådana här saker oftast större i ens egen fantasi och när man då pratar om det med sin partner så blir det inte lika stort längre, och man slipper oroa sig. Så, fundera på om detta inte är en väg för dig att gå, för det är oftast det faktum att man kan prata med varandra och att man vågar öppna sig som gör att man kommer närmare varandra och inte tvärtom.