jag vet inte vad det är för fel på mig. Jag är 16 år och har många nära kompisar på skolan som jag känner att jag kan prata med vad som helt. Jag är accepterad och respekterad av alla på skolan, jag är en av de "tuffa killarna" fast jag inte har fått någon nära relation med någon av dem. Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker. Problemet är att ingen verkar bry sig om mig efter skolan, på fritiden sitter jag bara framför datorn, många av mina nära kompisar är ute och festar på helgerna, men de frågar aldrig om jag vill följa med och jag får vara ensam hemma. Jag är ofta deprimmerad och börjar gråta för att jag känner mig ensam. Det känns som om jag kommer att jag kommer förlora alla mina kompisar eftersom alla mina bästa vänner ska gå på andra skolor i gymnasiet, hjälp.

---

SVAR

Det kan ibland vara svårt att säga varför man får vissa roller i umgänget med andra, men det händer dom flesta av oss att man inte helt förstår varför man hamnat där man hamnat och varför människor beter sig mot en som dom gör. Många gånger handlar det om att människor har uppfattningar om en som inte stämmer, men så länge man själv inte säger något och ingen frågar så fortsätter det bara. Så, eftersom du har många nära kompisar och du känner att du är med i skolan så handlar det här med att ingen frågar dig, sannolikt om just det jag pratar om, nämligen att dina kompisar av någon anledning tror att det här med uteliv osv inte intresserar dig varför dom inte kommer på tanken att fråga dig. Det kan som jag sade vara svårt att förstå varifrån sådana här uppfattningar kommer, men det kan räcka med att man sagt nej en gång utan att ge någon förklaring så kan folk börja tro saker som sedan med tiden blir lika med sanningen så länge ingen ändrar på det.

Så, mitt råd till dig är att helt enkelt snacka med dina kompisar eftersom ni uppenbarligen kan prata med varandra. Säg att du skulle vilja hänga med ut nästa helg, och berätta att du inte är intresserad av att sitta hemma själv längre. Eller kom med något förslag om något ni kan göra efter skolan och fråga om någon vill hänga på. Om du börjar bli mer aktiv och komma med egna förslag eller säga att du vill hänga med när dom pratar om helgens aktiviteter så kommer sannolikt deras bild av dig att förändras och då kommer det med tiden bli naturligt att fråga dig också.

När det sedan gäller det här med att börja gymnasiet så är det många gånger så att man skiljs åt och vissa förlorar man emedan andra bibehåller man kontakten med. Många känner som du och visst är det sorgligt att skiljas från sina vänner för oavsett om man håller kontakten eller inte så delar man inte längre vardagen på samma sätt, vilket gör att det blir förändringar. Samtidigt så ger en gymnasiestart en helt nya möjligheter. Dom flesta som börjar gymnasiet är i samma sits, varför dom flesta är öppna för att få nya vänner, vilket gör att man får möjlighet att lära känna andra människor. Fördelen med det är att man dom inte har en klar bild av en, utan man får en chans att på ett sätt börja om och skapa sig en annan roll än den man kanske haft. Så, när du väl börjar gymnasiet skulle du kunna få en helt annan roll genom att visa dig mer aktiv när det gäller att vilja umgås och göra saker på fritiden och på helgerna och det är ingen som skulle ha en förutfattad mening om att du mest vill sitta hemma. Så, du kan alltså välja att se gymnasiestarten som en ny möjlighet för dig själv som du kan ta vara på genom att försöka ta den plats du vill ha, och bygga vänskapsrelationer som passar dig. Livet är faktiskt oftast så här att man förlorar något men vinner något annat så länge som man inte fastnar i känslan av förlust utan kan ta vara på dom nya möjligheterna som öppnar sig.