Min pappas bästa vän, som också varit min chef (jag sa tillslut upp mig) skrickar grovt porriga sms till mig, han har också ringt några gånger & varit otrevligt gubbsnuskig. En gång har det hänt att han taffsat men då sa jag ifrån med en gång. Jag tycker att jag kan hantera situationen & känner på sätt & vis att jag iaf har det mentala överläget, men ändå är jag ständigt nervös. I början kunde man skratta åt det & berätta för sina vänner, det hände till & med att man på skämt svarade med nåt kryptiskt, ganska sensuellt som man hittade på ihop med nån kreativ kompis. men nu börjar jag känna mig billig & äcklig, för uppenbarligen verkar han tro att jag gillar det & bara spelar sexigt arg då jag ibland svarar surt att han skall lägga av. Jag känner att oavsett vad jag tar mig till sårar jag någon. Om jag väljer att berätta det här för pappa, blir han nerbruten eftersom han "lurats" av sin vän under en lång tid, men om jag håller tyst kommer mitt dåliga samvete växa & växa & om jag säger nåt tillslut, efter en lång tid, kommer det vara misstänksamt att jag väntat så länge. Jag kan dessutom aldrig bevisa att jag inte varit med på det, om vi hamnar i en situation då ord står mot ord. Jag är 17, han är 35. Han är rik & respekterad, & har dessutom flickvän. Vad skall jag göra?

---

SVAR

Det här du berättar ter sig som sexuella trakasserier och det är något du kan anmäla till polisen om du vill det. Om du väljer att göra det så kommer det bli offentligt varför det kan vara bäst för dig att prata med dina föräldrar först i det läget. Om du är orolig för att inte bli trodd kan du spara hans sms, vilket är bra även för polisens del om du nu skulle välja att gå den vägen.

Om du inte väljer att polisanmäla så är mitt råd att du ändå pratar med din pappa. Han kanske blir arga först vilket inte är ovanligt, men det beror oftast på den chock man utsätts för när något sådant här uppdagas och att man inte vill tro att man själv blivit förd bakom ljuset av någon som man känner. Det kan också väcka skuld hos en förälder för att man själv inte sett vad som pågått och stoppat det. Så, visst kan det i värsta fall bli en negativ reaktion först, men med allra största sannolikhet så reagerar din pappa genom att stötta dig, om inte direkt, så när han fått smälta det lite.

Om det ändå inte känns möjligt för dig att göra något av alternativen så är mitt råd att du går till närmaste Ungdomsmottagning. Där kan du tillsammans med en kurator prata igenom situationen och han/hon kan hjälpa dig att ta nödvändiga steg för att få slut på trakasserierna.

Som du märker så går alla tre alternativ ut på att du på ett eller annat sätt ska tala om för någon vad som pågår så det kan få ett slut. Sedan skiljer det sig åt i tillvägagångssättet, vilket beror på att det är viktigt att man själv måste få avgöra på vilket sätt det är bäst för en själv att berätta om en sådan här sak. Inget alternativ går dock ut på att du ska tiga och låta det fortsätta. Och anledningen till att det inte är något alternativ är att den här situationen inte är bra för dig. Precis som du säger så drabbas man oftast av äckelkänslor och andra jobbiga känslor efter ett tag när man inser allvaret i kränkningarna. Om man inte löser situationen kan dom känslorna vändas emot en själv vilket inte är bra för självkänslan. Så därför är det viktigt att sätta stopp för sådant här oavsett vem det är som kränker en. Men man kan alltså välja den väg som ändå känns lättast för en så man känner att man klarar av det.
Sist vill jag påminna dig om att det inte är du som sårar någon för att du berättar, utan det är uteslutande den här mannen som sårar både dig och din pappa när han får veta. Du bär inte ansvaret för hans beteende och är därför inte skyldig till att såra någon bara för att du berättar vad som pågår. Det är viktigt att komma ihåg.