Jag är en tjej på 17 år som har problem med mina föräldrar. Dom bråkar jämt, särskilt på helgerna då pappa alltid är full. Dom har bråkat så länge jag kan minnas, när jag gick i mellan stadiet var jag rädd att dom skulle skiljas men nu önskar jag varenda dag att dom gjorde de. Är min pappa alokholist? Han har varit stupfull varenda helg i hela mitt liv, jag kan inte minnas en enda helg som han varit hemma o nykter. Han har slagit min mamma en gång vad jag vet och jag har ett starkt minne från när jag var i 8 års åldern då han rykte min syster i håret väldigt hårt. Han har ett bra o välbetalt jobb som han klarar utmärkt, och alla mina vänner tror att jag lever i lyckliga familjen, men så är det verkligen inte. En sak som är jobbig är att några utav pappas syskon vet om att han är som han är men ingen säger eller gör något. Mamma o pappa bråkar väldigt ofta om pengar också, det är jätte jobbigt för vi har verkligen inte lite med pengar om man gämför med många av mina vänner, bråken går ofta ut på mig också, och mamma o pappa gaddar ihop sig och skyller på att jag gör av med alla deras pengar på massa onödigt dyra kläder och smink. Det är ju dom som skämt bort mig o gjort mig beroende av pengar. Jag får ofta mycket skit för de och de brukar säga "jävla bortskämda snorunge". Det känns också som att alltid när dom har bråkat så tar mamma ut all sin ilska på mig o jag har sagt åt henne att inte göra de men ändå gör hon de, o sen så kommer hon o säger förlåt men de känns som att hon inte menar de. Plus att jag vet att hon är livrädd för pappa men gör inget åt de, och ingen av dom älskar varandra längre för dom skriker alltid "dra åt helvete jävla kärring/gubbe", "gå o häng dig" eller "jag går o dränker mig så slipper du mig". Dom struntar i att jag hör allt, jag vet inte vad jag ska ta mig till, är livrädd varenda helg att de ska händå nått, eller att pappa ska slå mig eller mamma. Har lust att åka till ett annat land och börja om ett nytt liv i en kärleksfull familj eller bara dö.

---

SVAR

Utifrån din beskrivning så låter det som om din pappa har alkoholproblem. Många har bilden av att alkoholister är personer som är socialt utsatta, saknar jobb osv, men många gånger är det precis som du beskriver att man kan ha det väldigt bra socialt och yrkesmässigt och ändå vara alkoholist. Ibland kan det vara ännu svårare för personer med en status utåt att erkänna dom här problemen då skammen är för stor.

Situationen du beskriver är inte alls bra för någon inblandad men om vi fokuserar på dig så handlar det om att du måste få en hemmiljö där du inte behöver känna rädsla för vad som kan hända och där du inte hamnar i skottgluggen för dina föräldrars problem att hantera situationen. Eftersom det här verkar ha pågått väldigt länge så är inte chansen så stor att någon av dina föräldrar ska söka hjälp för att kunna bryta det här. Det bör dock inte hindra dig från att söka hjälp, för även om du sannolikt är bekymrad och orolig för dina föräldrar så bör du försöka se till dig själv i första hand som det är nu. Därför är mitt råd att du tar kontakt med en kurator antingen i skolan eller på närmaste Ungdomsmottagning. Där kan du få stöd och råd i hur du ska hantera det här och ni kan också diskutera olika konkreta lösningar som kan röra alltifrån att prata med dina föräldrar till att du får hjälp med ett eget boende. Men det viktigaste i dagsläget är att du får någon annan vuxen att prata med som kan hjälpa dig att hantera det här känslomässigt så får ni tillsammans se vad som kan göras rent konkret för att förändra situationen.
Förutom detta kan du gå in på :
http://www.socialanatet.com/sn/bibliotek/bibliotek.pml?category_id=64
Där finns en del artiklar att läsa som kan ge dig mer information och kunskap samt länkar till olika organisationer där bl a barn och ungdomar till föräldrar som missbrukar kan få hjälp.