jag är en kille på 19 år och känner att livet bara är shit. Jag har försökt att ta självmord sen jag var ungefär 15 men misslyckas varje gång. Och mina polare försöker hjälpa mej. men det ända dom säger är att jag ska söka hjälp. men jah vill inte.. Jag känner att jag inte behöver hjälp men jag kan ha fel ochså. vad ska jag göra?

---

SVAR

Ett av problemen med att må dåligt är att det är svårt att se sig själv och sitt liv utifrån. Man är liksom fast i sitt eget illamående och när ens problem är att man tycker livet är pest och meningslöst så är det inte så troligt att man mitt i det hela ser en utväg genom att söka hjälp. Så att inte vilja söka hjälp, eller tro på att det finns någon hjälp att få är en del av problemet och det är därför det kan vara viktigt att man har kompisar och andra nära personer som kan försöka motivera en att ändå ta chansen att testa att söka hjälp. För vad har du egentligen att förlora om du tänker efter. Det kan väl knappast bli värre än vad det är nu efter din beskrivning.

Jag har lång erfarenhet av att träffa människor som hamnat i samma situation som du där allting känns meningslöst och svart och den enda vettiga vägen verkar vara självmord. Det tar många gånger tid innan personen själv kan se en annan väg och börja tro på att det finns ett liv som kan vara värt att leva. Och en terapeuts viktigaste uppgift i början är många gånger att stå för det där hoppet tills personen själv kan känna det. Och det tar som jag säger många gånger tid. Men även om det kräver både tid och arbete för att komma dit så har jag inte träffat någon som inte tyckt att det varit värt det när dom väl givit sig själva chansen. För som jag sade innan, vad har du egentligen att förlora på att söka hjälp. För tänk om det är så att det även för dig finns en möjlighet att leva det här livet på ett sätt som inte innebär känslomässigt illamående utan tvärtom kunna känna både lycka och en önskan att leva. Det känns sannolikt omöjligt idag och det är som sagt inte att förvänta att du själv ska se den vägen. Men tro mig när jag säger att det händer dagligen att personer hittar ut ur det mörker som du sannolikt känner och det är först då man kanske inser hur mycket värt livet kan vara. Min förhoppning är därför att du ska ge dig själv chansen att prova den vägen även om du inte tror på den själv. Låt tron på det komma med tiden för hopp är något som växer fram och tyvärr är det så att vi människor ibland hamnar fel och har svårt för att ta oss ur en negativ spiral. Men det är därför vi psykologer och kuratorer finns, och det vore väldigt synd om du inte gav dig själv chansen att testa den vägen. För det kan ju vara precis så som du säger, nämligen att du kan ha fel.