Jag är en kille på 14-15år som inte har det så bra i skolan, jag blir nerknuffad, jag kallas bortskämd, bög, ful, korkad, tönt, idiot osv… jag tycker inte om när dom tilltalar mig så… mina vänner stöttar mig inte så bra, dom klagar på att jag är feg som inte säger emot dom.. jag har en flickvän och några vänner på skolan… men jag känner att jag inte kan vara där… men jag vågar inte säga till lärare eller föräldrar hur det är… för om jag säger till lärarna så blir det ett jävla liv.. och om jag säger till mina föräldrar så börjar dom bråka med skolan, mobbarna och sånt… vad ska jag göra??

---

SVAR

Många som blir mobbade känner precis som du att det är svårt att säga något för man tror att det ska bli mycket värre då. Men faktum är att enda sättet att få slut på mobbning och trakasserier är oftast att få hjälp. Skolpersonalen i sig har ett väldigt tydligt ansvar att garantera varje elev en säker och trygg arbetsmiljö och skolan har därför lagt mycket tid på att ta fram olika metoder för hur man kan göra för att förhindra mobbning. Men en förutsättning för att dom ska kunna ta tag i det är att dom vet om vad som pågår, och det är tyvärr inte alltid dom upptäcker det på egen hand utan det krävs många gånger att eleven själv berättar om det. Likadant är det med föräldrarna. Dom flesta föräldrar vill få en möjlighet att hjälpa till om deras barn har det svårt i skolan, det är bara att gå till dig själv och fundera över huu du tror att du skulle vilja ha det om du var vuxen och hade barn som blev mobbade. Skulle inte du vilja veta och få en chans att hjälpa till?

Men visst har du rätt i att det kan verka som om det hela bara skulle bli värre om skolan fick veta vad som pågår, och dina föräldrar började blanda sig i. Men min erfarenhet är att det sällan blir värre, utan tvärtom så är det många gånger ända sättet att få stopp på det hela. För dom som mobbar fortsätter oftast med det så länge som det inte innebär några konsekvenser för dom. Dom slutar sällan av sig själva, och när man sätter lampan på dom så det blir synligt vad dom håller på med, så blir det inte lika lätt att fortsätta med mobbning och trakasserier.
Anledningen till att det är viktigt att få hjälp med att få stopp på mobbning är att dom flesta som blir mobbade får en skadad självkänsla. Det är svårt även för den psykiskt starkaste att stå emot mobbning utan att börja ta åt sig och till slut tro att det man blir mobbad för att det är något fel på en. Så, mobbning äter sig oftast in i självkänslan och många gånger blir det så att man kan få svårt att känna sig trygg med andra människor vilket kan prägla en för lång tid framöver.

Så, mitt första råd till dig är att du tänker på att det här du blir utsatt för inte har något med dig som person att göra. Det går inte att säga i förväg vem som blir mobbad och inte, utan alla kan råka ut för det, varför det inte är något fel på en som gör att man blir mobbad. Oftast är det olyckliga omständigheter istället som mer har att göra med att man råkar ha personer omkring sig som av en eller annan anledning får ut något av att trycka ner en, och slumpen avgör många gånger vem som blir offer. Det man kunnat se är dock att ju mindre en person säger ifrån desto längre pågår mobbningen, så att tiga ihjäl det är alltså sällan någon lösning.

Mitt andra råd är därför att säga ifrån genom att skaffa hjälp. Det är inte enkelt att på egen hand stå upp mot mobbare och det kan till och med vara farligt för en i vissa situationer. Men att berätta för ansvariga på skolan som tex skolsköterskan, skolkuratorn, rektorn, klassläraren osv, är ett sätt att säga ifrån. Att ha sina föräldrar som stöd i den situationen är också många gånger väldigt bra, för det här är en sak som vuxna SKA lägga sig i och markera vad som är rätt och fel. Så min förhoppning är att du vågar berätta och tro på att det här är något som kan förändras och inget du ska behöva stå ut med, för tystnad ifrån den som blir mobbad är något som mobbarna eftersträvar då det innebär att dom kan fortsätta utan att behöva ta ansvar för sina handlingar. Ge dom inte den möjligheten utan ta hjälp av dina vänner och din flickvän och låt dom vuxna runt omkring dig få veta hur du har det.