Hej! Jag har aldrig tyckt om mig själv, och ännu mindre min kropp. Mina problem började förra sommaren, då det kunde gå dagar utan mat, värre vart det när skolan började. Jag drack en kopp varm choklad på morgonen, drack vatten till lunch och kräktes upp middagen. Det vart bättre till våren, min bästa vän har stöttat mig genom allt. Men nu börjar jag få ångest och det händer att jag kräks, och hoppar över måltider, jag äter aldrig regelbundet, ser ni det som allvarligt? bör jag verkligen söka hjälp, och om jag gör det, vad kommer ske?

---

SVAR

Enligt min erfarenhet så bör har du hamnat i ett läge som kan vara svårt att ta sig ur själv, tvärtom så är risken stor att dina problem kring ätandet kommer att tillta, varför du bör söka hjälp.
Det som händer när man söker hjälp är olika, men generellt så brukar den personen man träffar ställa en del frågor för att att få en bild av situationen och sedan kommer man tillsammans fram till vad man ska göra för att få rätsida på det hela.

Jag vet att många som har dina problem tycker det är svårt att berätta för föräldrarna hur det ligger till, men om du har den orken och möjligheten så är det många gånger en bra sak att göra så dom kan hjälpa en att få rätt hjälp. Men skulle det vara otänkbart för dig så be gärna din vän om hjälp om du inte orkar söka hjälp på egen hand. För risken är att man drar på det själv då man på en nivå inte alltid vill ha hjälp utan tycker man har läget under kontroll. Men ätstörningar är en svåra sjukdomar som har en förmåga att fördunkla ens eget omdöme varför det i dom flesta fall är bra ifall man har en förälder eller vän som kan hjälpa en att få rätt hjälp när man själv inte orkar söka, eller inte tycker att man behöver någon.