user-image
Okänd
Kille

Snälla svara på min fråga! Jag har ett problem: Jag har svårt att veta när ett skämt är ett skämt eller när någon vill vara elak. Ibland flippar jag ur bland mina klasskamrater där jag t.ex. skrattar mycket. Då kan någon säga : Du är störd. Ibland känns det att nästan ingen tycker om mig för den JAG är! Jag tror inte att de fattar hur mycket de sårar mig ibland. Dessutom vet jag inte längre vem jag är. Vissa dagar känns livet som en dröm både i skolan och hemma och ibland känns livet fruktansvärt! Det värsta är att jag kan vara hur lugn och mogen som helst och ibland uppför jag mig som ett skrattande pucko. Men båda dessa sidor hos mig känns rätt! Vad ska jag göra?


SVAR

Dom flesta människor har väldigt många olika sidor så det du beskriver om dig själv är inget konstigt. Tyvärr så tror många att man måste vara på ett sätt och endast visa en sida utåt, varför många gömmer sina olika sidor inför andra för att passa in och inte riskera att bli betraktade som annorlunda. Det är väldigt synd egentligen för det skulle sannolikt bli både roligare och bättre för dom flesta om alla kunde vara mer som dom känner sig för stunden. Istället så sorterar vi oftast in människor i fack och så vill vi att dom skall bete sig på det sättet så att vi får en känsla av att vi kan förutsäga och kontrollera våra liv. Så, den som visar sig rolig som yngre får oftast rollen av clown och förväntas alltid vara rolig, varför människor kan bli oroliga och osäkra om en sådan person visar sig nere och stillsam en dag. Likadant så någon anta rollen som den mogna varför många tycker det är chokerande ifall en sådan person börjar sjunga och dansa på bordet.

Det här är som jag sade en del i vår önskan om att kunna kontrollera vår värld för det gör det hela så mycket lättare tror vi, men baksidan är att det här leder till både begränsningar för den enskilda då han/hon känner kravet att leva upp till en viss roll, samtidigt som det gör att vi får tråkigare helt enkelt.

Att sedan det här med att skämten har blivit mer grova i den meningen att unga människor använder mer nedsättande ord utan att kanske egentligen mena det som orden egentligen betyder gör att det kan vara svårt att våga vara sig själv.

Mitt råd till dig är att du försöker våga lita på dig själv att du duger och att du inte låter andras förväntingar på hur du ska vara styra ditt beteende för det är inget fel på att skratta som bara den ena dagen för att vara allvarlig och eftertänksam nästa. Att sedan andra har problem att förhålla sig till det och helst vill att du ska vara på ett enda sätt för att göra det enkelt för dom, är faktiskt deras problem.
Skämtar dom om det och kallar dig störd, så kan det förvisso ligga en kritik i det, men det är inget du behöver ta åt dig, för som jag sa så handlar det om deras vilja att du ska vara förutsägbar som får dom att säga sådana saker, och dessutom finns det sannolikt ett visst mått av avundsjuka för många önskar att dom skulle våga vara lite mer så som du beskriver.
Men om du ändå känner dig sårad kan du gott ta ett samtal med dina närmaste kompisar och höra med dom vad dom egentligen menar och berätta att du blir sårad och att du inte förstår varför man inte kan få vara på mer än ett sätt utan att bli kallad störd. Kanske kan det få dom att tänka efter och våga visa lite mer av sig själva, för det är egentligen det som dom flesta vill.

Visningar : 511