Okänd
Kille
Hej. Jag är en kille på 19 år som har ett enormt problem. Min tre år yngre bror har väldigt dåliga kompisar, som han jämt är ute och klottrar med. Flera av dessa röker även marijuana/hasch, vet ej om min bror gör det. Mina föräldrar gör ingenting åt detta, låter honom vara ute hela tiden (han kommer nästan aldrig hem före 22 på vardagar, eller 1 på helger). Idag blev han påkommen för klotter igen, av en person som hade flera vittnen. Mina föräldrars reaktion på detta var att de frågade om numret till kompisen min bror skulle till samma kväll och släppte sedan iväg honom. INGENTING MER. Bevisligen så funkar ej denna slappa taktik eftersom min bror klottrar i över 2 år (och ständigt ljuger om att han har slutat). Jag tycker att mina föräldrar ska vara hårda mot honom eftersom det verkar vara den enda lösningen. Men de gör ingenting. Mig vill de inte ens lyssna på. Jag blir galen över det här, tänker på det jämt och kan inte sova. Jag vill hjälpa min bror, jag tycker om honom så väldigt mycket och vill inte att hans liv ska se ut så här. Vad ska jag göra? SNÄLLA svara
SVAR
Du sitter i en svår situation eftersom du inte verkar kunna få dina föräldrar att lyssna. Det kan vara så att du har rätt i att din yngre bror behöver få tydligare gränser kring vad som är ett acceptabelt beteende och inte, och att ge dessa gränser är också att visa att man bryr sig om. Dina föräldrars sätt att hantera det hela (utifrån din beskrivning) kan mycket möjligt tolkas som ointresse från din yngre brors sida och det kan självklart leda till att han trappar upp sitt "dåliga" beteende för att få deras uppmärksamhet.
Det du kan göra är att antingen göra ytterligare försök med dina föräldrar. Välj då ett lugnt tillfälle när ni är ensamma och det inte är något "på gång" som gäller din bror. Berätta för dom att du vill prata med dom om en viktig sak och att du vill att dom lyssnar tills du pratat färdigt. Berätta sedan om den oro du känner för din brors liv och att det här upptar mycket av dina tankar. Säg att du känner att han är på väg åt fel håll och att du vill prata med dom om hur dom tänker kring det här och hur dom ser på hans sätt att vara.
Som du märker så handlar det här om att försöka få till en dialog med dina föräldrar där även du ska försöka lyssna på hur dom funderar kring detta och hur deras oro ser ut. Det handlar alltså inte om att börja kritisera deras handlande för då kommer sannolikt samtalet att låsa sig direkt. Men om ni börjar med att försöka lyssna till varandras uppfattningar och tankar kring detta, så är det lättare sedan att diskutera HUR man löser något. Det är ju främst dina föräldrars ansvar att lösa det här, men som sagt, att du som relativt vuxen bror är med och hjälper till är ju naturligt i sammanhanget.
Skulle denna vägen vara helt körd så finns ju möjligheten att du pratar med din bror på egen hand. Detta kan dock vara svårare då ni i första hand är syskon, vilket kan leda till problem om du försöker axla någon föräldraroll för honom. För det är det långt ifrån säkert att han accepterar och samtidigt så är det ett stort ansvar för dig att bära.
Så, mitt råd är att i första hand försöka med dina föräldrar en eller ett par gånger till, och att du tänker igenom din strategi inför samtalet med dom, samt att du väljer rätt tillfälle. För många saker som man skulle kunna lösa, går fel pga att människor väljer fel tillfälle att prata om saker som tex när man är mitt uppe i känslan och inte kan hålla sig lung, eller att man börjar ett samtal med att kritisera den andres sätt att göra något, vilket automatiskt leder till en försvarsinställning. Så fundera över detta och se ifall du hittar någon väg framåt.
Visningar : 765
