Hej nu är jag 15 år sen jag var tolv så har mi pappa tvingat sej på mej och utfört sexuella handlingar p mej jag vet inte vad jag skall göra jag vågar inte berätta för någon för tänk om dem tror att jag ljuger… Vad skall jag göra

---

SVAR

Många som är i din situation är rädda för att berätta om vad dom utsätts för. Vissa är rädda för vad som kommer att hända och tror kanske att det är deras eget fel, och andra känner som du en rädsla inför att inte bli trodd.

Min erfarenhet är dock att alla som jobbar med barn och ungdomar som på olika sätt hamnar i svårigheter vet att det är ytterst få som skulle berätta en sådan här sak om den inte var sann, varför min erfarenhet är att man tar en sådan här sak på stort allvar när man väl får veta vad som pågår.
Dom flesta som väljer att berätta för tex sin mamma blir också trodda, men i vissa fall kan chocken vara så stor för mamman när hon får veta något sådant här att hon till att börja med inte klarar att ta in det varför reaktionen ibland blir att det måste vara lögn.
Det är självklart hemskt jobbigt för den som tagit mod till sig att berätta om en sådan här svår sak att sedan inte bli trodd, men enligt min erfarenhet så händer det i princip aldrig om man väljer att berätta för någon utomstående som tex en kurator, psykolog eller skolsköterska, och väldigt sällan även om man väljer att berätta för sin mamma.

Mitt råd till dig är att ta mod till dig att berätta. Det som din pappa utsätter dig för är fel och du bär ingen som helst skuld till hans beteende, utan det är han som går över en gräns som man som vuxen absolut inte får. Hans beteende skadar dig och det är något som måste få ett slut varför det bästa är om du berättar om vad som pågår.
Det finns som jag sade några alternativ när det gäller vem du bör berätta för, och huruvida du väljer att berätta för din mamma eller inte beror förmodligen på vilken relation du har till henne. Det kan kanske på ett sätt kännas säkrast för dig att berätta för tex kuratorn eller skolsköterskan på din skola, eller att du går till tex ungdomsmottagningen och pratar med kuratorn där. Eller så kanske du har någon lärare du känner förtroende för.
Det viktiga är att du berättar för någon vuxen och sedan får den vuxna personen göra det som krävs för att det här ska få ett slut. Och om du väljer att prata med tex en kurator så kommer han/hon även att prata med din mamma, men det kan ju ibland kännas lättare att få hjälp med det än att göra det själv.

Jag hoppas att du orkar och har modet att berätta för ingen ung människa ska behöva utsättas för denna typ av övergrepp.