Du är inte ensam om att gräma dig över missade tillfällen till kärlek på grund av rädsla och blygsel. Alltför många upplever det du beskriver och livet går ju tyvärr inte i repris varför det kan vara jobbigt att inse att man har blåst det.
Men nu behöver det ju inte alltid vara så att man blåser något, och även om det skulle vara så, finns det oftast ändå något positivt att hämta ur det. För tuffa erfarenheter är samtidigt något som gör att vi får energi och mod att förändra vårt beteende så på det viset kan man säga att alla erfarenhet utvecklar oss som människor även om vi kunde önska att det inte behövde kännas så jobbigt.
Sedan är det ju som jag sade också så att det inte alltid behöver vara så att man blåst något. För faktum är ju att du i ditt fall inte har en aning om ifall ni hade blivit tillsammans om du varit mer framåt tidigare, och inte heller vet du hur det hade gått för er relation om ni nu hade varit tillsammans. Kanske är det så att tiden inte var mogen för er utan er tid tillsammans kanske ligger framför er istället för bakom.
Kontentan av det hela är att man aldrig vet hur saker och ting hade blivit ifall man gjort annorlunda och i det läget kan man välja att se det hur man vill och då kan vara bättre att se det positivt.
Så, huruvida det är för sent för er eller ifall ni får en ny chans tillsammans beror på er båda och vilka val ni gör NU, och inte vad ni gjorde tidigare. Och ifall hennes känslor finns kvar eller om det just nu finns en annan som upptar hennes känslovärld går inte att säga. Men man brukar ju säga att gammal kärlek rostar aldrig så med tanke på det borde det finnas hopp för att ni kommer att testa att utveckla er relation även om det kanske inte sker på störten.