Jag är en 21-årig tjej som ofta känner mig deprimerad. Jag har mycket att bearbeta men har ingen utomstående att prata med. Kan man som 21-åring få gå och prata med någon på ungdomsmottagningen regelbundet, och kostar detta något?

---

SVAR

Landets ungdomsmottagningar ser inte likadana ut. Ibland är det landstinget som driver en ungdomsmottagningen och ibland är det kommunen. Detta att det är olika förvaltningar som driver ungdomsmottagningar gör att landets ungdomsmottagningar skiljer sig åt i många avseenden. Oftast finns det åtminstone en barnmorska och en kurator på en ungdomsmottagning och ibland finns det dessutom en psykolog. Inom vissa landsting och kommuner har man bestämt att den övre åldersgränsen för de som kan vända sig till ungdomsmottagningen är 25 år, och i andra kan man ha bestämt att den övre gränsen är 20 år. En sak verkar dock vara samma över hela landet, och det är att det är gratis att gå till ungdomsmottagingen. I alla fall har jag inte stött på någon kommun eller något landsting som tar ut en avgift.
Hur ska då du göra för att få hjälp?
Eftersom det är svårt för mig att avgöra hur pass allvarliga dina problem är, kan jag inte säga direkt vart du skulle få bäst hjälp. Du kan dock göra så här: Ring upp ungdomsmottagningen i din kommun, telefonnummer hittar du på sajten om du klickar på länken DIN MOTTAGNING i listan till vänster. Där kan du välja din kommun eller klicka på kartan. Berätta att du känner dig deprimerad och skulle behöva få komma till en kurator och prata. Berätta också hur gammal du är och fråga vilken åldersgräns dom har. Beroende på vad dom svarar ifråga om åldersgränsen kan fortsättningen nu variera. Om du inte passerat deras åldersgräns får du en tid hos dom där du får träffa en kurator. Kuratorn kan då i samarbete med dig bedöma ifall hon/han kan hjälpa dig med dina problem eller om du behöver träffa en psykolog eller läkare istället.
Skulle det vara så att du har passerat ungdomsmottagningens åldersgräns finns det andra ställen att vända sig till för att få hjälp, och nu skall jag ge dig några tips om vart du kan vända dig. Det kan bli lite rörigt eftersom det ser så olika ut i olika kommuner och landsting, men det är tyvärr så det är. Jag skall punkta upp det så blir det kanske lite lättare.
1. Går du på någon högskola eller universitet finns det oftast en studenthälsa där en kurator kan hjälpa dig med samma sak som kuratorn på ungdomsmottagningen. Fråga efter numret dit i högskolans/universitetets växel.
2. Vare sig du går i skolan eller inte kan du alltid vända dig till primärvården, dvs vårdcentralen. Beställ en tid hos en distriktläkare som kan hjälpa dig vidare till en kurator eller psykolog. Ibland så finns det en kurator och en psykolog på din vårdcentral som du kan komma till direkt utan läkarbesök. Ring upp primärvårdens växel (blå sidorna i telefonkatalogen) och fråga om det finns någon kurator eller psykolog där.
3. Ett tredje alternativ är att du vänder dig direkt till vuxenpsykiatrin. Vuxenpsykiatrin har ofta en så kallad öppenvårdsmottagning, dit alla människor som vill ha hjälp och behöver någon att prata med kan vända sig. Till öppenvårdsmottagningen som ofta ligger någonstans ute på stan, skild från det vanliga sjukhuset, kan man själv ringa direkt. Du behöver ingen remiss från läkare eller så. När du ringer dit så svarar oftast en sjuksköterska eller en sekreterare. Berätta då hur du känner dig och att du skulle behöva någon att prata med. Det resulterar oftast i att du får komma och träffa någon på mottagningen som hjälper dig med samma sak som kuratorn på ungdomsmottagningen, dvs bedömer vilken hjälp du skulle behöva och ger dig tid hos någon som kan hjälpa dig. Ibland är det samma person som gör bedömningen och som du sedan går i regelbundna samtal hos, och ibland är det en som gör bedömningen tillsammans med dig och en annan som sedan tar över och träffar dig regelbundet, det kan variera.
De två sista alternativen jag givit dig är inte gratis. Avgifterna kan variera beroende på vilket landsting du tillhör. Fråga vad det kostar när du ringer. Generellt kan jag säga att avgiften brukar vara lägre när man går till psykolog och kurator än när man går till läkare.