hej. jag har ända sedan slutet av våren gått in i ett alltmer självdestruktivt beteende. det började med att min dåvarande pojkvän drog sig undan. jag tror han var deprimerad. och jag bara grät. sen strulade han med en annan tjej två gånger under sommaren och sa till folk som frågade att vi hade ett uppehåll, vilket vi inte hade diskuterat. och jag blev jätteledsen. han ringde inte. han hörde inte av sig. sen hade han sex med en annan tjej. mot slutet av sommaren gjorde han slut. och jag blev helt förstörd..jag hade gått hela sommaren och väntat på att allt skulle bli bättre. han han skulle bli som vanligt. sen flyttade jag. grät massor. tänkte på han hela tiden men försökte komma över han. då hör han av sig och säger att han saknar mig. det förstörde allt. då faller man tillbaka direkt. nu har han skaffat en ny tjej och hon betyder typ allt. samtidigt som jag fått veta att jag bara varit ett substitut för tjejen han var tillsammans med innan mig, som var otrogen mot honom. jag mår så jävla dåligt. jag sover dåligt. jag lever i en dimma och alla mina tankar knyts runt en tung sten. det låter bara som olycklig kärlek. men det handlar mest om att han inte respekterat mig som människa. han vet att jag ä kär i han fortfarande och så sent som för 2 veckor sen hade vi sex. nu har han flickvän. de är förmodligen lyckligast på jorden just nu. det gör så fruktansvärt ont. jag låg och skakade hela natten och vaknar alltid av en total meningslöshet. jag vet att jag borde gå till en kurator eller psykolog, men jag är så trött på att prata om allt det här. jag mår så dåligt av att ta upp det gång på gång. och jag blir så ledsen när jag vet att jag påverkar min familj, att de vet hur dåligt jag mår. samtidigt är man så duktig på att hålla masken på dagen. man säger att man mår bra om någon frågar för att man inte orkar. och det är det svaret de vill höra. de har alla nog med sina problem. snälla hjälp mig. jag orkar inte längre. jag är så trött. känner en total tomhet och meningslöshet i allt. det hjälper mig inte nu att veta att jag kanske skulle må bättre om två tre år. det hjälper mig inte nu. jag mår så dåligt av att han påverkar mig så mycket.. jag vill inte dö. jag ä så rädd för mörkret. men jag vet inte om jag orkar överleva längre. jag har gått ner 8kg. nu lär det bli värre. jag tycker om mat och har absolut inte anorektiska störningar.men jag orkar inte. jag orkar inte bre en macka, jag orkar inte gå till duschen, jag orkar knappt hålla masken längre när jag ä i skolan.. alla vardagssaker känns som..som att gå till en näraståendes begravning. jag orkar inte längre.. det blev så mycket nu. .förlåt..

---

SVAR

Hej
Jag förstår att Du känner Dig sviken och utnyttjad. Din fd pojkvän har naturligtvis behandlat Dig illa. Detta har att göra med att han själv har problem. Troligen har han svårt att binda sig i en relation. Du skriver att Du tror han är jättelycklig med sin nya flickvän. Det tror jag inte. De problem han har med sig själv, bär han med sig och alla hans relationer blir påverkade av hur han har det med sig själv.
Du skriver att Du är trött på att gå och prata om Dig själv. Jag tror ändå det vore bra så att Du kan komma över att bli illa behandlad genom att stärka Ditt eget självförtroende.