Hej!
Du skriver att du inte vet hur du ska förklara vad du känner för någon i din närhet men jag tycker att du beskriver det mycket bra i ditt brev. Det verkar handla mer om att du inte tror att någon vill och kan förstå.
Du skulle vilja bli av med en "insida" och en "utsida". Ytterst går det inte och det är inte ens eftersträvansvärt. Det måste finnas en gräns där och sedan så väljer man när och hur man vill kommunicera från "insidan".
Problemet är att du inte kommunicerar alls. Kan det bero på att du inte är "sams" med din insida, utan egentligen vill bli av med den och bli någon annan, mer som den utsida du visar upp som en bra skådespelerska? Om du inte är dig själv kan inte ditt självförtroende öka. När du får beröm eller någon säger att han/hon tycker om dig kan du inte ta till dig det, eftersom det är riktat till "utsidan" och det är inte du. Det snarare förstärker din känsla att ingen kan acceptera och tycka om dig om du skulle våga vara dig själv. Du ger inte andra en chans att lära känna dig och visa att de tycker om och accepterar hela dig.
När du håller "insidan" och "utsidan" isär så fullständigt blir också skillnaden mellan dem större och större eftersom ingen sida kan förändras och utvecklas. Om du börjar försiktigt visa att du ibland är ledsen och allvarlig kan du bli en mer "hel" person och få större närhet till dig själv och andra.