Hejsan! Det är såhär att jag har haft det rätt svårt för mig emmellanåt på grund av mycket saker omkring mig och missbruk i min närhet och sådär. Nu mår jag iofs mkt bättre än jag gjorde för ett år sedan, nu när jag flyttat ifrån missbruket och har utvecklats mkt. Men jag tänker för mycket. Jag grubblar och försöker kontrollera saker som ska komma och är livrädd för att ta felsteg. Detta gör att jag får svårigheter att hantera skolan och verkligen koncentrera mig på saker jag borde göra. jag skulle uppskatta om du gav mig tips eller livsråd på hur jag ska göra, tänka och hantera det här för att kunna slappna av mer allmänt. För att sluta sätta så stor press på mig själv och för att ta det lugnt. Jag förstår att det iknappast finns någon mirakelkur men det vore skönt att veta vart man ska ska börja liksom. tack på förhand!

---

SVAR

Om man vuxit upp i en stökig miljö där man tvingats hantera saker som man egentligen är för liten för att hantera, så växer oftast uppfattningen om att världen är en farlig och osäker plats fram i ens föreställningsvärld. Det är en logisk slutsats att dra när ens omgivning gång på gång bevisar för en att det verkligen är så. Missbruk i ens uppväxtmiljö innebär ju nämligen oftast att man aldrig vet hur nästa dag ska bli, eller ens nästa timme. Det skapar en osäkerhet och känsla av att allt står utanför ens egen kontroll och att man själv bara måste anpassa sig till hur det är just nu, oavsett hur jobbigt och svårt det är.
Man lär sig oftast också att vakta på sitt eget beteende så man inte gör något som kan utlösa det man vill undvika. Barn till en alkoholiserad förälder lär sig tex oftast att vara väldigt observanta på minsta tecken från föräldern på att han/hon ska bli irriterad eller på annat sätt frustrerad som gör att han/hon tar till alkoholen. Barn i sådana familjer lär sig därför att både tolka tecknen och sedan agera för att försöka förhindra att något händer.

Senare i livet när barnet kommer ifrån den typen av miljö så sitter oftast den reflexen kvar. Det betyder att känslan av att världen är en otrygg plats där man måste vara alert för att försöka förhindra katastrofer finns kvar och man kan därför ha svårt att koppla av.

Det man måste göra är att "lära om". Man måste lära sig att världen inte behöver vara otrygg och osäker, och att man därför inte behöver vara på sin vakt hela tiden och kontrollera saker och ting för att undvika katastrofer eller jobbiga situationer. Man måste också lära sig att även om något jobbigt skulle inträffa så finns det sätt att lösa det på som inte innbär att man måste göra våld på sig själv, eller stå tillbaka med sina egna känslor. Men allt det här tar tid, precis som det gör med allt nytt man ska lära sig. Och i början kan man oftast bara ta små steg som att tex bestämma sig för att släppa kontrollen över något mindre för att ge sig själv chansen att se vad som händer.

Jag kan inte utifrån ditt brev säga om det här jag talat om är exakt så du känner och har utvecklat ditt behov av att kontrollera saker och ting, utan jag ger dig här en generell bild över mina erfarenheter av personer som levt i närheten av missbruk och som har behov av att ha kontroll senare i livet. Men oavsett om detta stämmer på dig eller inte så är mitt råd att du funderar över ifall du är beredd att kämpa med det här på egen hand, vilket du mycket väl kan göra även om det kan blir jättetufft för dig, eller om du vill ha någon som stöttar dig i detta och som ger dig mer professionell hjälp att komma vidare för i det läget kan du söka dig till närmaste Ungdomsmottagning för samtal med kurator eller psykolog. Vilket du än väljer så bör du vara medveten om att sådana här saker tar tid att förändra, men du verkar redan ha kommit en bit genom att du själv har en insikt om ditt problem och även verkar ha utvecklats mycket på andra sätt efter att du kommit ifrån den miljö där missbruket fanns. Så fortsätt med det du gör idag och fundera på om du behöver ytterligare hjälp för att hantera just det här problemet eller om du fick någon kunskap som kan hjälpa dig att gå vidare på egen hand i och med mitt svar.