Hej!
Du är själv inne på att du plågas av "det som finns i ditt huvud", dvs av dina egna fantasier kring din relation till din bror. Du anar också att dina känslor för din bror har något med din relation till pappa att göra. Du beskriver att du är både "extramamma" och "dotter" i förhällande till honom (inte bara att din relation till honom påminner om din relation till pappa utan även att din bror representerar trygghet). Detta gör att i er relation finns det många känslor och fantasier som hör ihop med känslor och fantasier från barndomen som "flyttats över" till er relation och komplicerat er syskonrelation. Utifrån detta perspektiv är dina känslor och tankar fullt förståeliga men jag förstår att du känner skuld och oro.
Det finns som jag ser det två vägar som du kan ta och som inte utesluter varandra. Den ena är att ta din brors självständighet som modell för att "bli stor", skaffa dig vänner, intressen och kärlek utanför din ursprungsfamilj, skaffa dig ett eget liv helt enkelt. I takt med att du frigör dig från din familj kommer dina känslor och tankar att förändras så att de blir mindre laddade. Detta verkar emellertid vara svårt och du har redan lidit av depression. Den andra vägen är att arbeta med "tankarna i ditt huvud" i en psykoanalys eller psykoterapi så att de blir hanterbara och så att du kan komma vidare i din utveckling.