SVAR
När det gäller relationer till kompisar så måste man antingen vara beredd att kompromissa, eller så får man välja att gå vidare och leta andra vänner tills man hittar några som passar en precis och där man får göra och säga exakt vad man vill.
Det senare alternativet kan vara svårt då det sällan är så att man träffar personer som inte har några åsikter om hur dom vill umgås med en, eller som tycker allt som man gör är bra. Men därmed inte sagt att det är omöjligt om man nu inte är beredd att kompromissa.
Att kompromissa kan många till att börja med tycka känns negativt och jobbigt och det finns en föreställning om att "ska inte mina kompisar kunna acceptera mig som jag är om dom nu verkligen är mina vänner?". Men tittar man på det lite närmare så behöver inte en kompromiss vara lika med att man raderar ut sig själv. Snarare så är det så att i umgänget med andra där man stöter på åsikter om sig själv och ens sätt och vara, så ges man samtidigt en chans att ifrågasätta sig själv, sina värderingar, sitt beteende och fundera över vad man egentligen vill med en vänskaps-, eller partnerrelation. Och att fundera över sådana saker är oftast utvecklande om man vågar anta utmaningen. För ingen av oss föds ju fullfjädrade utan vi mognar och utvecklas hela tiden och där spelar vänskapsrelationer en viktig roll då vännerna blir som speglar till oss själva som gör att vi ser oss själva genom en annan människas ögon. Och att sådana lägen ta ställning och kanske ibland ge sin vän rätt och se att man själva skulle kunna utvecklas genom att förändra sig, är oftast något positivt.
Så, när dina kompisar tycker att du pratar för mycket om killar och då kanske en speciell kille, så kanske du borde ta tillfället i akt och fundera över ifall det ligger något i det. Vill du själv vara en människa som pratar om samma sak hela tiden, eller är det så att du är så låst i dina funderingar på den här killen som du uppenbarligen inte fått än, att du inte ser hur ditt beteende påverkar dina vänskapsrelationer. Fundera över detta och prata gärna med dina kompisar och ta hjälp av dom mer genom att be dom beskriva hur dom uppfattar dig i det här läget. Det behöve inte betyda att det dom säger är helt rätt, men det skadar aldrig att lyssna med vidöppna öron för oftast ligger det så pass mycket sanning i det så man lär sig något om sig själv. Sedan skulle du ju också kunna ta tillfället i akt och försöka förklara för dina kompisar varför du tror att du har hängt upp dig på att prata om den här killen. Att berätta för sina vänner att man skäms och känner sig skamsen för att man inte lyckats få den man är kär i, kan kännas jobbigt. Men om man har bra kompisar så blir oftast effekten att man får stöd av kompisarna istället och du skulle säkert också bli förvånad över att det sannolikt finns några av dina kompisar som kan känna igen känslan och som då också vågar visa det inför dig när du väl vågar ta steget. Det är på det sättet som vänskapsrelationer utvecklas genom att man vågar öppna sig mer och mer för varandra. Så fundera på om det inte är värt ett försök.