Hejsan! Jag och min kille var ihop i 15 månader och det gick jättebra för oss. Ingen av oss var otrogen en enda gång. Vi var "det perfekta paret". Men nu tillåter inte hans föräldrar honom att ha tjej längre, dom har inget emot mej utan han klarar inte av att ha tjej eftersom sedan vi blev ihop så har hans betyg sjunkit och de tycker att det är p.g.a mej. Jag själv har ett genomsnitt på mvg men han däremot har på ig. Jag vet inte vad ja ska göra för vi älskar varandra jättemkt. Han e mer ledsen än mej för de p.g.a hans föräldrar. Snälla hjälp mig, ska jag vänta på honom? Han är verkligen en perfekt kille som alltid ställde upp, han har aldrig ens sagt nåt elakt till mej. Alla har alltid sagt till mej att jag ha tur som har nån som bryr sej så mkt å de gör han fortf. Men nu har jag sån stor ilska mot honom och de känns som jag hatar honom. Jag VET att de inte e hans fel, men de spec inte mitt fel heller. Jag är ledsen varje dag för ja inte får va ihop me den enda killen ja nånsin älskat.

---

SVAR

Om det är så att hans föräldrar är oroliga för hans skolgång och tror att det går för mycket tid och energi till ert förhållande, är mitt råd att ni tillsammans försöker prata med dem. Att behöva bryta relationen kan tyckas väl drastiskt, för ska man lyckas i skolan och med arbetsuppgifter överhuvudtaget så bör man också må bra rent psykiskt, och en nära relation är just något sådant som brukar få en att må bra.

Däremot så kan det ju ligga något i att man kan få svårt att hänga med i skolan ifall man redan tidigare låg lite efter och sedan dessutom lägger den mesta av tiden på en flick-, eller pojkvän, så i det fallet kan hans föräldrar ha en poäng i att han kanske behöver ägna mer tid åt skolarbetet, för som dagens system ser ut så kommer han att få problem ifall han inte klarar godkänt.

Så, om du och han inser att det kan ligga något i det hela, och är beredda att kompromissa kring detta så att han både kan klara sin skola och umgås med dig, så har ni en bra utgångspunkt för en diskussion med hans föräldrar.
Mitt råd är därför att du och han pratar ihop er om det här och tar ansvar för att er relation inte medför att hans skolgång går åt pipan, och att ni även funderar över lösningar som gör att ni och han kan ha både och. Det kanske kan handla om att du hjälper honom med skolarbetet en timme om dagen då du verkar ha lättare för skolan och sedan kan ni umgås som ni vill. Det behöver ju inte vara så tråkigt som det låter för i en relation handlar det mycket om att hjälpa varandra och använda det man är bra på för att stötta den andre och det gör oftast att man kommer närmare varandra och känner att man kämpar med saker tillsammans istället för att alltid kämpa med saker själv. Så, om han stöttar dig psykiskt genom att vara den person du beskriver att han är, så kanske du kan hjälpa honom tillbaka på det här sättet. Eller så kan ni kanske hitta andra lösningar och förslag som ni kan ta med er och diskutera med hans föräldrar.

Det är inte säkert att ni löser situationen ändå, men om ni båda kan visa att ni är beredda att kompromissa och ta ansvar för att bådas situation funkar och inte bara er relation så har ni enligt min erfarenhet en god chans att lösa det här om ni pratar med hans föräldrar.