Jag vet inte om det är ett ställe att fråga sådana här saker på men.. Jag är i stort sett alltid sur och jag har knappt skrattat de senaste 5månaderna eller ens haft kul.. Det känns som om ingen vill vara med mig och att kompisarna tycker att jag är en pina , jag är mycket missnöjd med mitt utseende, jag är inte fet utan rätt så vältränad och jag idrottar mkt.. men jag ser fel i mitt ansikte t.ex. som inte ens är där om jag frågar andra personer. Jag tror att pågrund av det så är jag verkligen mån om mig själv men kanske för mkt, frisyren måste ligga perfekt annars så blir jag mer galen än förut men det skiter sig ändå, skit får man höra från personer och det känns som om varje jävla människa granskar mig.. Ofta så har jag inte ens velat gå upp ur sängen på mornarna och jag har suttit hemma efter skolan och inte gjort någonting, haft tråkigt och verkligen velat ha en kompis att göra något kul med men aldrig riktigt gjort det… rädd för att de ska säga nej eller något.. jag har svårt att koncentrera mig på lektionerna och hatar verkligen allting som händer mig.. något bra har inte hänt på år känns det som..självmordstankar är vardag och jag funderar inte på det som en tillflykt utan som en befrielse, men aldrig riktigt vågat för jag vet inte vilket sätt är bäst och smärtfriast.. för en vecka sen blev det bättre! Började faktiskt träffa en tjej tillomed som sen sa att hon gillade mig men jag gillade då inte henne, vet inte om det här var för att jag inte vågade för jag är så ful och trodde att hon bara drev med mig… nu är jag nere på botten igen, allt är förjävligt och inte ens någonting jag gillade förut är ett bra tidsfördriv.. tiden går förskräckligt långsamt och jag är rädd för att gå till skolan, att vara bland personer osv och känna att man inte riktigt platsar in och alltid, ALLTID tänka på vad man ska göra inför de här människorna driver mig till vansinne. jag spelar upp scener om vad som kommer hända nästa dag i hjärnan på mig och grejjerna händer faktiskt oftast…. det är bara skit som jag föreställer mig kommer hända och jag tror knappast jag är synsk, bara det att jag får det att hända för att jag ändå blivit övertygad om att det ska hända efter skolan ibland kan jag nästan bara sätta mig o gråta.. jag har många som hatar mig o skriker efter mig i skolan, kastar sten på min glasruta utanför huset t.ex. jag har ALDRIG och jag menar ALDRIG gjort någon nånting.. varför ska jag alltid råka ut för den här skiten? Ingen förutom jag råkar ut för sån här skit och det känns oftast som om Gud hatar mig.. jag har aldrig varit elak varken mot kompisar eller mot familjen.. Vad ska jag göra? jag är trött på det här nu även om jag vant mig med att vara såhär nere i mörket.. det tar mig 2-5h för mig att somna så jag är aldrig utsövd heller och ibland så går jag o lägger mig efter skolan….. jag är helt enkelt värdelös och obetydlig. min vikt har också ändrats och jag har känt mig obetydlig och svag förlåt om jag skriver dåligt.

---

SVAR

Det är ganska vanligt att killar och tjejer i din ålder oroar sig för hur de ser ut och att ingen ska tycka om dem. Det är viktigt att Du motverkar Din lust att stanna hemma och inte söka kontakt med andra människor. Det enda sätt Du kan påverka Din känsla av att vara ful och oälskad är att Du utsätter Dig för möten med andra. Du måste närma Dig andra och själv föreslå att Ni gör något tillsammans. Säg ja till förslag Du själv får. Det finns en risk att Du bara uppfattar att andra är dumma mot Dig och inte märker när Du får positiva kommentarer eller när någon försöker få kontakt med Dig. Försök att koncentrera Dig på andra Du möter och visa intresse för dem iställer för att koncentrera Dig på Dig själv och alla brister Du tycker Du har.
Om Du inte kan göra det jag föreslår, bör Du söka hjälp via BUP-Barn och ungdomspsykiatrin eller via skolkurator.