Hej! Jag vet inte varför jag skriver, det känns endå som om ingen kan hjälpa. Men jag behöver verkligen hjälp.. Vet inte var jag ska börja?! För ca 1 år sedan slapp jag hem från en psykiatrisk avdelning där jag då hade varit i nästan 1 år + 1 kortare period före det. Jag hamnade dit för att jag inte orkade med skolan, hade inte varit i skolan på ½ år. Det var ju det enda som syntes utåt, men inom mej var allt kaos! Jag blev våldtagen för 3 år sedan, hade problem med mina "vänner" + att jag var väldigt deprimerad och skar mej mycket. Under min tid på avdelningen började jag tänka mer och mer på självmord och det var nära en gång att jag gjorde det, men jag lyckades inte. Ennu ett misslyckande i mitt liv! Jag började äta medicin och såsmåningom började jag må lite bättre och jag slapp hem. Jag mådde bra en tid, men nu blir det bara sämre och sämre! Jag ser ingen mening med livet längre och det känns som om det inte är någon vits att kämpa mera för att inget endå hjälper! Jag mår verkligen dåligt och skär mej ganska mycket. Har inga vänner heller längre. Jag går hos psykolog men jag kan inte prata med henne och inte med någon annan heller. Ibland försöker jag verkligen, men jag får lixom inte ur mej orden. För en liten del av mej vill ju ha hjälp, fast det känns hopplöst. Jag tänker mycket på självmord. Döden känns väldigt nära.. Självmord känns inte som något stort steg egentligen, det känns som den enda utvägen! Jag vet egentligen inte vad jag väntar mej för svar av er.. Men det är väl ett rop på hjälp.. och detta är det enda jag kan göra, klarar inte av att prata med någon om dethär..

---

SVAR

Det är viktigt att Du pratar om allt detta med Din psykolog. Det tar lång tid att komma tillrätta med problem som Dina. Du måste börja lita på psykologen och arbeta hårt med att komma vidare. Med psykologens hjälp kan Du hitta sidor hos Dig själv som är starka och som kan ge Dig tilltro till Dig själv. Om Du får en bra kontakt med Din psykolog,kan Du också få en bra kontakt med andra. Det finns så mycket som Du ännu inte upplevt därför att Dina känslor är upptagna av Dian svårigheter. När Du fått litet mer hjälp, kommer Du att uppleva Du får ett större inttresse för Dina kompisar och kan jobba för att behålla dem. Livet är inte meningslöst, utan det är mer så att Du inte fått kontakt med livet eftersom Du varit med om svåra saker. Kämpa på i en tät kontakt med psykologen, kanske flera gånger i veckan, så ska Du se att livet har mycket att erbjuda Dig. Lycka till.