Hej jag är en kille på 15 år. Det hela började när jag var 13 år och vart ihop med en tjej som var jätte trevlig och jätte söt. Vi var väldigt kära och jag vart av med oskulden med henne. Efter det vart jag väldigt deppig, för jag trodde jag var annorlunda som vart av när jag "bara" var 13 och av med oskulden. Det mådde jag dåligt över, alla andra var ju inte av med oskulden och mamma hade ju sagt att hon tyckte jag borde vänta med att ha sex första gången till 9:an. Sen eftersom jag mådde dåligt över det så kom det massa tankar som "alla andra mår så bra och jag är så deppig" alla andra kompisar och personer med samma intressen verkar inte ha några bekymmer. Så då mådde jag dåligt över att alla andra verkade må så bra men inte jag. Sen dess har jag alltid tänkt mig som att må dåligt. Jag har jätte många vänner, Intressen, Underbar familj och släkt så det är inget sånt. Ibland känns det som om folk t.o.m ser upp till mig också. Det värsta är när vi är ute och reser. Då tänker man mycket och mår dåligt över olika saker, senaste gången tänkte jag "Undrar hur det skulle vara om jag tog livet av mig då skulle jag ju inte må dåligt så här" Fastän jag aldrig skulle göra det så var det en tanke som plågade mig. Ännu värre när man tänkte att jag tänkt så. Andra saker jag mått dåligt av är ifall jag skulle ta livet av mig, Ifall jag skulle bli psykiskt sjuk eller mörda någon. Det är som om jag skulle tänka för mycket. Jag har helt kommit över det där med att jag vart av med oskulden när jag var 13 år. Det finns ju folk överallt som vart av med oskulden när de var 13. Men Det sitter liksom fortfarande i att jag mår dåligt över någonting hela tiden. Det gick över ett tag det här med att jag mådde dåligt över något, men på senaste semestern kom tankarna tillbaka. ”ifall jag skulle ta livet av mig, Ifall jag skulle bli psykiskt sjuk eller mörda någon.” Mest rädd är jag för att jag ska bli psykiskt sjuk av detta. Är det nåt vanligt att man tänker och känner så här? Vad ska jag göra? Svara snälla..

---

SVAR

Det verkar som om du hamnat i en negativ spiral när det gäller dina tankar kring hur du egentligen mår. Ibland kan det vara så i livet att man fastnar i ett tankemönster som man har svårt att bryta själv även om tankarna kanske inte alls stämmer med hur man tycker att man borde känna och tänka.
Du är inte ensam om att tänka så här, och många gånger så kan det vara så att vi är så rädda för att bli något, tex psykiskt sjuka" att vi sätter igång och oroar oss i den graden att vi nästan blir just det som vi är rädda för att bli. Det kan hur tokigt det än låter vara ett sätt att ta kontroll över situationen. För bland det värsta vi människor vet är när vi inte har kontroll och något bara drabbar oss. Om vi då själva istället ser till att vi skapar det vi är rädda för så är det i alla fall inte bara något som drabbar oss, utan vi styr på ett sätt själva.
Livet kan vara svårt på det sättet att vi inte har kontroll över allt som händer och det är något som alla tvingas lära sig att leva med. Men som sagt, ibland fastnar man i mönster som gör att man kör fast och inte kommer vidare och då kan det vara läge att söka hjälp för att komma ur sitt hjulspår som man inte kommer loss ifrån.
Så mitt råd till dig är att du söker upp en kurator på din skola eller på närmaste Ungdomsmottagning. Det kan räcka med att du får hjälp under en kort period för att du ska kunna komma ur dessa tankar som du beskriver och våga leva utan rädsla för att svåra saker ska drabba dig.