Jag ska börja gymnasiet nu till hösten. Jag är bara lite rädd för att berätta att jag ibland mår dåligt för att min mamma begått självmord för mina nya kompisar. Jag vill ju inte skrämma iväg dom!

---

SVAR

Dom flesta som börjar gymnasiet känner en oro och osäkerhet inför att hamna i en ny klass med nya människor. Och om man då som du varit med om en sådan tragisk händelse som en förälders självmord, och inte mår bra alltid, så kan det självklart kännas extra nervöst.
Min erfarenhet är dock att det brukar gå bra eftersom i princip alla är i samma situation när det gäller att vilja finna sig tillrätta och lära känna dom andra i den nya klassen. Att man är ärlig och berättar hur det är för en, även om man befinner sig i en jobbig situation kan ibland snarare göra att man kommer närmare varandra istället för tvärtom.
Därmed inte sagt att du behöver berätta om din mammas självmord det första du gör, utan det viktiga är att du ger dig själv chansen att lära känna dom andra och hitta nya vänner i klassen som du börjar känna en trygghet med. Sedan kan du berätta om du vill det, vad du varit med om. Kanske blir det som du säger att någon märker att du inte mår riktigt bra en dag och frågar vad det är, och kanske känner du då att det känns rätt att berätta. Eller så blir det så att du ganska snabbt lär känna några stycken som du känner att du vill berätta för, så dom vet vad som händer dom dagar du inte mår så bra.
Försök som sagt att ge dig själv chansen att känna dig lite hemma först och gå sedan på din egen känsla för vad som känns rätt att berätta och för vem. Enligt min erfarenhet så skrämmer man inte bort någon genom att berätta en sådan här sak, varför du sannolikt inte behöver oroa dig.

Något som jag däremot tror är bra för dig, är om du ganska direkt pratar med din huvudlärare/klassföreståndare relativt tidigt och berättar för henne/honom. På det viset kan du slippa onödiga negativa kommentarer om att du måste hänga med eller skärpa dig, ifall du inte mår så bra någon dag och inte riktigt orkar hänga med på lektionen. För det är självklart jobbigt om någon av oförståelse tjatar eller ger en kommentarer när sorgen kommer över en, för då behöver man ju stöd istället, och bästa sättet att få det i skolan är ifall din klassföreståndare vet vad som hänt och hur du har det.