Du har varit med om att två personer i din familj dött med ganska kort mellanrum och det kan många gånger vara så att det kan bli för mycket för ens psyke att ta in på en gång, varför det kan bli så att händelserna och känslorna kring det kommer fram långt senare i livet. Att du inte har något minne av din mamma kan delvis bero på att du var så liten, men sannolikt har det också att göra med att du inte orkat minnas, och precis som du säger så kan din brors död ha förstärkt det, eftersom du då drabbats av ytterligare en sorg som kan ha blivit för mycket för dig att hantera.
Precis som du beskriver så kommer ofta den här typen av funderingar och känslor fram senare i livet och psyket kan fungera så att man inte släpper fram saker som man inte är redo att kunna hantera. Så kanske är det så att du under en tid framöver kommer att bearbeta och fundera ganska mycket på det här, eller så kanske det kommer lite i taget, det är omöjligt att säga i dagsläget. Men om du känner behov av att prata om det här så kan du vända dig till närmaste Ungdomsmottagning, eller till barn-, och ungdomspsykiatrin. Kanske har du också andra släktingar eller vänner som du kan prata om det här med, för det är oftast det man behöver.