SVAR
Många människor känner osäkerhet inför det som känns främmande, och många är också rädda för att säga eller göra fel i en svår situation varför dom tar till det gamla beprövade "sticka huvudet i sanden-beteendet". Det handlar i grund och botten om att skydda sig själv, dvs en försvarsmekanism som gör att man inte "ser" det man egentligen ser.
Många kan också vara rädda för att ta fel och tror inte att det kan vara så illa att det faktiskt är någon man känner som skär sig eller på andra sätt gör något som man annars bara läst om i tidningarna. Och tänk om man sade något och det visade sig vara fel.......
Eller tänk om man sade något och bara gör saker värre.......
Ja, det finns sannolikt lika många anledningar som människor till varför man som vuxen väljer att bortse ifrån en misstanke man har, eller varför man inte ingriper när man vet att något är fel.
Men oavsett hur rädda alla är eller hur osäkra alla känner sig, så är det självklart ingen ursäkt för att inte agera. Varje vuxen människa kan tyckas ha en skyldighet att reagera och agera när de ser att en ung människa far illa, och det borde också vara enklare för vuxna att komma i kontakt med någon då som kan ta tag i det hela. För det är självklart inte meningen att alla vuxna ska börja agera psykologer och kuratorer, det kan man inte begära, men att man bekräftar att man faktiskt sett vad som pågår och tar kontakt med någon som har kompetens nog att hjälpa borde man kunna begära.