Du beskriver en uppväxt och en tid i ditt liv som givit dig stora sår i själen, sår som du inte fått möjlighet att läka. För även om man får veta att ens mamma i det här fallet har problem med sig själv och använder spriten för att hantera detta, så gör det ont att få höra de saker du fått höra, och att uppleva de saker du fått uppleva. Och även om familjen nu fått hjälp så hon har kunnat hantera sitt inre kaos på ett annat sätt än att ta till spriten, så betyder inte det att dina sår läks automatiskt. Tvärtom så kan det vara så att när du väl kan släppa lite av ansvaret för familjen och dina syskon så väller tankarna och känslorna över dig ännu mer än när du var "upptagen" med att klara av varje dag som extramamma till sin mamma.
Så, att du känner som du gör är inget konstigt eller ovanligt, utan nu är det du som behöver hjälp för att bearbeta och hantera de känslor som den här tiden i ditt liv givit upphov till, och hjälp att hitta en stabil grund i dig själv att stå på som kan ge dig ett hopp om ett gott liv istället för att du som nu bara ska se mörker. Och i det läget kan det som du säger kännas jobbigt att blanda in dina föräldrar igen, varför du kan vänta med det och istället koncentrera dig på dig själv. Mitt råd till dig är därför att du söker hjälp på närmaste Ungdomsmottagning eller på barnpsykiatrin. För det viktiga är att det du får en kontakt som bara är för dig, där du kan få prata om hur du mår, tänker och känner, och där du kan få hjälp att komma vidare. Sedan kan du och den du träffar bestämma i vilken mån ni blandar in dina föräldrar om det finns ett behov av det. Men du kommer först nu, varför det är viktigt att du söker hjälp för dig själv.
Det finns på vissa ställen i Sverige också organisationer som jobbar med anhöriga till alkoholister. Du kan tex gå in på http://www.al-anon.a.se läsa mer. De har även speciella aktiviteter för tonåringar med alkoholiserade föräldrar där man kan träffas i grupp och prata om vad man varit med om . Du hittar allt på deras hemsida.