SVAR
Hej!
Det du och dina syskon gått igenom, är en mycket traumatisk händelse, och det kommer förmodligen att finnas med dig resten av ditt liv.
Därför är det, som du mycket riktigt säger, viktigt att ni får hjälp med att bearbeta er sorg.
Varför ni inte fått den hjälp ni borde ha fått, kan man ju bara spekulera i.
Kanhända var dina föräldrar så blockerade av sin egen sorg, att de inte såg att ni också behövde hjälp i er sorg.
Men självklart borde ni ha fått det!
Du skriver att du inte har någon att anförtro dig till, mer än din pojkvän, och att du inte orkar vända dig till dina föräldrar. Du har heller ingen önskan om att lära känna någon ny människa.
Det kan kännas smärtsamt och jobbigt att mötas i sorgen, men oftast enda vägen att komma vidare i livet.
Förmodligen känner dina föräldrar också att det är jobbigt att möta er. Samtala är ett bra sätt att bryta den "tysta sorgen".
Försök därför berätta vad du känner. Du kanske kan föreslå att ni, hela familjen, kan mötas hos dina föräldrars psykolog, för att tillsammans gå igenom hur ni upplevt er lillebrors död, och hur ni skall komma vidare. Där kan du ev.också få en egen tid att bearbeta din oro, ilska och sorg.
Känns det ändå för svårt att ta upp detta ensam med dina föräldrar, har du kanske någon vuxen i din närhet som du kan få stöd av ex. mor- eller far- föräldrar.
Du kan även vända dig till din skolkurator för att få hjälp och stöd, med ex. för att ta kontakt.
Hur du än gör, ge inte upp!
Du har redan kommit en bit på väg, genom att ta tag i problemet!