SVAR
Hej!
Du skriver att du fick det jobbigt med din mamma för något år sedan.
Vad hände då? Var det en förändring i dig eller hos henne?
Fundera över vad som gjorde att du började känna så här.
Mellan raderna kan jag läsa att du känner dig osäker på henne.Du skriver att hon pratar illa om sina arbetskamrater.Finns det rädsla hos dig att hon inte är ärlig?Kan det vara därför du inte vill att hon ska lyssna på vad du säger?
När man blir vuxen, som du håller på att bli, börjar en frigörelse mellan barn och förälder. Du vill visa att du håller på att bli vuxen, men i din mammas ögon är du ett barn.Hon ser fortfarande sin "lille" son och kan inte släppa taget. Förmodligen är detta vad som håller på att hända mellan er, spänningen, som du talar om.
Jag tycker du skall tala om hur du känner.Hon vill säkert veta för att kunna förändra. Säkert har hon känt samma sak, och undrat hur hon ska göra, liksom du.
Om det känns svårt att möta henne i ett samtal, kan du söka hjälp hos din kurator. Han eller hon kan säkert hjälpa dig, för ett möte tillsammans med din mamma, för att ni skall kunna mötas som två vuxna.
Bra att du vågar känna, och kan sätta ord på din känslor!