user-image
Okänd
Annat

Hej jag är en tjej på 15 år som har blivit utsatt under hela min barndom av min 6 år äldre storebror. Jag har nästan inga minnen av barndomen bara suddiga minnen från det harn har gjort mot mig. Inga andra minnen bara dom. Jag hadde ofta mardrömmar som barn och dom kommer då & då. Nu har dom kommmit oftare genom att han sover hemma igen. Jag vet inte om han skulle kunna göra nått igen (?), jag fick alldrig någon hjälp när allt detta kom fram. Men men, jag kan sitta i flera timmar och bara stirra på en bild av honom och bara vilja döda honom, jag har vart nära ett antal gånger att döda honom men han har bara skrattat åt mig, och fortsatt. Jag har bar lust att döda aset som har förstört HELA mitt liv. Men ibland känns det som om han har förändrats , och ibland tkr ja faktiskt om honom ??? :S Men jag kommer alldrig glömma det han har gjort mot mig, det är oförlåtligt, jag vet inte vad ja ska göra? jag vet att ja är kapabel till att kunna döda honom, för ja har inget medlidande för någon, varför ska jag ha det? när ingen fanns för mej när jag behövde det ? , mamma och pappa skyller allt på mig jämt, när allt kom fram så va dom bara med låt oss kalla han Jonas, dom bara var med jonas och stog på hans sida hela tiden, det har dom alltid gjort! dom har alldrig funnits för mig. Jag började dricka när jag var 11 år och nu dricker jag nästan varje helj. Det var ett år som det var ganska normalt . Men nu har dom låtit jonas sova hemma igen, VAD ska ja göra för att få mina förälldrar att lyssna ? varje gång jag tar upp ämmnet skyller dom på att det är mitt fel allt som har hänt och att ja ska sluta å tjata å att de har ja inget med att göra ? Jag vet inte vad ja ska göra ? Jag har alldrig fått stöd från någon. Därför har ja lust att döda det aset som har förstört hela mitt liv, vad ska ja göra ?


SVAR

Hej,

Det låter verkligen som en besvärlig situation för dig, särskilt med tanke på att dina föräldrar inter verkar förstå hur det är för dig.
Du behöver definitivt stöd från någon utomstående vuxen snarast.
I första hand tycker jag att du skall gå och prata med kurator i skolan där du går. Om det inte fungerar tycker jag att du ska ringa till BUP där du bor.
BUP= Barn och Undoms psykiatrin inom landstinget, går att hitta på nätet.

Hoppas att detta kan bli en start på något nytt för dig.

Visningar : 3201