Jag känner mig bara så ensam. Fastän jag har en mycket mamma och en väldigt bra vän som verkligen är en sann vän. De jag umgås med i skolan (4 st, 2 som jag kännt sen barndom) har på sistonde fått mig att känna mig utanför och ibland känns det som om jag bara är ivägen eller att de inte tycker om mig. Vi fem är alltid tillsammans i skolan, sitter vid ett bord och arbetar. Men allt började med ett bråk för ett tag sedan. Orkar inte berätta allt. men dem två (barndomsvänner) får mig alltid att känna mig utanför. Iaf när en av dem, vi kallar henne Siri, är där. När inte Siri är med så är allt frid och fröjd och min andra kompis (barndomsvän) är glad och trevlig mot mig. men alltid när sigrid (som jag har intriger med hela mitt liv, fast ändå är/var vi väldigt nära vänner emellanåt) så sänker hon mig. och kompis nr två blir alltid sur mot mig osv. Ingen av dem 2 frågar om jag vill med ut och äta längre, ingen av dem 2 frågar om jag vill med till Mcdonalds när alla ska dit. Och de ska föreställa nära vänner? jag blir bara så ledsen av dem. kan knappast hålla mig för tårar. de sänker mitt självförtroende totalt. HATAR SIGRID ! känns som om hon alltid vil mig illa.

---

SVAR

Det är alltid jobbigt när man känner att man inte riktigt hör hemma. Det är inte roligt när de som varit ens vänner gaddar ihop sig och kanske inte frågar om man ska med. Det första jag undrar är om du har försökt prata med dem om det? Din barndomsvän kanske vill vara vän med Siri och om Siri inte tycker om dig så beter sig också din vän illa? Men det måste ni ju kunna prata om, annars är hon inte mycket till vän.

Har du pratat med din nära vän och din mamma om det här? De kan säkert komma med råd och stöd.

Hur är det med de andra två som du umgås med i skolan? Beter de sig bra mot dig eller dåligt? Om de är schyssta så kan du kanske försöka vara mer med dem?