Jag mår så fruktansvärt dåligt ibland, men jag förstår inte varför. Ibland funderar jag på om det är något fel i skallen på mig, på allvar alltså. Jag tycker ju om mig själv, min familj, mina vänner, tycker att livet är bra och härligt. Men samtidigt är det som att jag har ett tomrum inuti mig och ibland tar det bara liksom över, jag får panikattacker, börjar gråta hejdlöst osv och jag kan inte finna någon förklaring till detta. Det känns så konstigt. Får overklighetskänslor ibland också, som om allting är på låtsas, verkligen obehagligt och jag skulle bara vilja förstå vars det här kommer ifrån. HAr försökt prata med t ex kurator och mamma om det, men de säger bara att alla mår dåligt ibland och att man inte behöver göra så stor grej av det, bara acceptera att sånt är livet. Det känns dock inte som att jag kan acceptera det här längre, antingen håller jag på att bli knäpp eller så finns det något där som måste bearbetas. Vad tror du, och vad tycker du att jag ska göra?

---

SVAR

Jag tycker att ditt mail talar för sig själv, du har försökt att söka hjälp och prata med någon och det har inte hjälpt. Du känner dig ändå ledsen och tom inuti, och då tror jag att du skulle behöva prata med någon, kanske inte en kurator eller iaf inte samma kurator som sist. Visst kan man må dåligt ibland, men om du själv känner att det är för mycket så är det nog lite värre än så.

Vad det kan bero på vet jag inte. Om du träffade kuratorn på BUP så kanske du ska ge ungdomsmottagningen en chans, eller tvärtom. Eller vårdcentralen, där brukar man kunna träffa en kurator också. Ge inte upp, samtalskontakter handlar mycket om personkemi och du funkade kanske inte med den du pratade med förrut.