Hej! Jag känner mig trött på allt. Jag mår inget bra. Jag känner mig utanför. Grejen är den att jag hatar mitt liv. Jag känner mig deppig hela tiden och har haft självmordstankar ett visst antal gånger. Jag har pratat en del med mamma men hon verkar inte förstå. Jag har alltid haft lite svårt med kompisar och tjejer. Vet inte varför för jag är inte töntig eller ful eller något sådant. Det har bara kommit av slumpen. Det är så att jag känner att jag inte kan lita på någon. Alla har svikit mig någon gång och jag känner mig ensam i livet. Jag känner mig efter och segutvecklad. Jag är 13 år och har aldrig haft en tjej. Det känns väldigt jobbigt. Jag menar, alla pratar om tjejer och man bara nickar med. Jag vet inte hur det känns att älska någon så mycket. Jag tror det kan bero på att jag är lite för nedstämd och har svårt att ta tag i saker. Men jag menar, det känns som jag aldrig kommer få en tjej. Och sen är det det här med kompisar. Jag har vissa kompisar som jag är med i skolan och där trivs jag rätt bra. Jag har också en kompis som är i ungefär samma situation (inte så många kompisar). Och vi brukar prata om det när vi är med varandra. Det är bara det att vi nästan aldrig är det. Förut så var vi asbra kompisar och vi sa att vi skulle göra asmycket saker ihop och så men han har liksom glidit ifrån mig och det känns tråkigt för jag vill ha kvar honom som kompis. Och han har rätt lätt för tjejer så det är ändå inte samma situation. Efter skolan dissar alla mig och man får gå hem själv. Varje dag när jag kommer hem lägger jag mig i sängen och tänker på hur värdelöst allt är. Varför just jag? Varför är jag så impopulär? Nu har folk börjat kalla mig för emo också för att jag är negativ och tyst hela tiden. Vet inte varför dom gör det men i alla fall känns det väldigt tråkigt. Hur ska jag göra för att få mer folk som tycker om mig? För jag känner bara att jag har mig själv och ingen annan. Och hur ska man bete sig för att hitta kärleken? Det har jag aldrig gjort. Skulle vara väldigt tacksam om du svarade för jag känner att jag inte orkar längre.

---

SVAR

Du skriver att du har tänkt på självmord och känner dig nedstämd. Det är jobbiga och tunga tankar som man inte ska behöva gå omkring med. Du beskriver att du pratat med din mamma men att hon inte verkar förstå. Det är svårt att veta på vilket sätt hon inte förstår, men kanske vore det en idé att gå och prata med någon annan vuxen. Någon på skolan eller kanske på ungdomsmottagningen.

De som jobbar där är vana vid att prata med ungdomar om deras probem och funderingar.

Du känner dig väldigt ensam i skolan, men har du vänner någon annanstans, på nätet t.ex.?

Om du vill får du gärna lägga till mig på msn, helena.meyer@fryshuset.se om du vill prata mer, eller få hjälp att kontakta någon annan vuxen att prata med.