user-image
Okänd
Annat

Hej Jag har ett ganska, eller väldigt, jobbigt problem. Jag mår illa mer eller mindre varje dag. Hur mycket, och hur länge varierar väldigt mycket. Ibland mår jag kanske bara illa i 10-15 minuter, och i de värsta fallen 2-3 timmar. Jag har gjort detta i ca 6 ½ år. Det uppkom efter jag hade fått någon maginfluensa, och kräkts. Hade inte alls haft något speciellt problem med att kräkas och så innan det, men helt plötsligt blev jag jätte rädd för att kräkas mer, och slutade helt enkelt att äta. (min storasyster kan ha påverkat mig lite här, eftersom hon också ha spyfobi). Mesta dels utav tiden låg jag i min säng och tittade på tv, eller sov. Åt endast lite salta kex ibland. Efter ca. 1 månad så började jag äta normalt igen. Sorgligt nog varade det bara i 2 veckor. Sen blev jag sjuk i en annan influensa, fast bara med feber, hosta osv. Jag slutade äta igen, och denna gången höll det i sig ännu längre. Min mamma trodde jag hade fått ätstörningar, vilket jag inte alls hade. Tillslut gick de med mig till vårdcentralen där vi bor, och de sa att jag var förstoppad. Dumma doktorer. Fast sen tog de med mig till en barnpsykolog istället. Jag och mamma pratade med honom, och de kom fram till att jag var deprimerad. Fast jag fick ingen diagnos på det. Under hela denna perioden mådde jag illa lite då och då. Säkert mest för att jag inte åt, men ändå. Allt började den 22 Januari 2003, och jag tog mig inte ur "depressionen" och började äta helt normalt igen förens Juni samma år. (Jag gick i fyran då) I resten utav mellanstadiet kommer jag ihåg att jag ofta mådde illa, men det var inget jag led av precis, utan jag tänkte inte så mycket på det. På högstadiet började det bli värre, speciellt senare i åttan och nian. Jag mådde väldigt dåligt ofta (mest pga olycklig kärlek). Jag gick också och oroade mig för en väldigt massa saker hela tiden, eftersom jag hade en massa fobier (socialfobi, emetofobi m.m). Fast det värsta har kommit nu i slutet utav nian, och i gymnasiet. (Nu går jag i tvåan). Nu för tiden mår jag så illa, så jag nästan kräks. Jag måste sitta och svälja, och försöka pilla på mobilen, eller datorn så jag får annat att tänka på. Jag blir alltid väldigt rädd när jag mår illa som sagt, eftersom jag är livrädd för att spy. Nu mår jag verkligen illa varenda dag, har fått fler konstiga fobier (t.ex jordens undergång, döden osv. som jag tänker väldigt mycket och ofta på). Jag brukar också ofta få ångest, och panikattacker. I början utav ettan, så blev jag olyckligt kär igen, fast denna gången i en straight tjej. Det var så jag började skära mig. Självförtroendet och självkänslan sviktade, och jag tålde nästan inte ens att titta mig i spegeln. Fick halvt problem med ätstörningar i perioder också. Men jag skärde mig bara när jag hade druckit. Och speciellt när hon var med. Tillslut började hon tycka att jag var jobbig, vilket inte gjorde det hela bättre precis. Men efter ett halvår ungefär kom jag över henne, tillräckligt för att inte må dåligt över det mer iallafall. Och jag slutade därmed att skära mig. Men nu har jag börjat igen. Hittills har jag bara gjort det en gång dock, men då var jag helt spiknykter, och ensam (bor i egen lägenhet). Jag fick en ångestattack, och visste inte riktigt vad jag skulle göra eller ta vägen. Så jag var tvungen att göra något. Känns som om jag drog upp mitt livs historia här xD men jag vill verkligen försöka klura ut vad illamåendet beror på. För det tär något fruktansvärt på mig. Förutom illamåendet, så har jag ofta ont i magen, sura uppstötningar och diarré ibland. Har också gått till doktorn under ettan, men de skrev bara ut hjärntabletter, vilket inte hjälpte alls. Hoppas du orkar läsa igenom allt nu bara x)


SVAR

Tack för ditt långa mail,

Jag ska försöka svara lite kort här, och om du vill får du gärna maila mig eller lägga till mig på msn: helena.meyer@fryshuset.se

Det jag tänker när jag läser är att du har mycket ångest. Ångest kan visa sig som panikattacker och som rädsla för t.ex. döden, sjukdomar eller jordens undergång. Att må illa är vanligt när man har ångest, en del kräks till och med. Man kan vara yr och bli rädd för yrseln, och då får man givetvis ännu mer ångest.

Det blir en ond cirkel.

Du beskriver också ätstörningar och självskador, och de hör ofta ihop med ångest. Ibland skär och svälter man sig för att försöka ta kontroll över något i sitt liv. Att kräkas kan kännas väldigt skrämmande eftersom man då förlorar all kontroll över sin kropp.

Du är 16 år, så du kan fortfarande gå till ungdomsmottagningen. Jag tycker att du ska börja med att gå till dem, prata med en läkare eller kanske med en kurator, de kommer att hjälpa dig att komma till rätt person. Det finns bra hjälp, både mot ångest och mot det rent fysiska illamåendet.

Visningar : 387