Hej! Mitt problem är att jag är 18 år, går sista året i gymnasiet och har aldrig ens varit i närheten att varit på "G" med någon. Har inte ens strulat, absolut ingenting! Grejen är den att alla i min omgivning gör både det ena och det andra, skaffar kille/tjej och har alltid något att berätta om vad de har gjort med en annan. Jag kan informera att jag är sist med allt som har med killar och göra i min vänskapskräts. Det närmaste man kan säga att jag har gjort är att ha kramat en kille, men endast i ett kompisförhållande. Jag vet att jag ser rätt bra ut och är mycket social och trevlig och många gillar mig som person, men VAD gör jag för fel? Jag förstår det inte varför det är just JAG ska ha oturen att vara en "outsider". Det känns så fruktansvärt pinsamt när någon frågar mig om jag har kille, för det känns som personen genomskådar mig att jag aldrig haft någon över huvudtaget. När andra pratar olika ställningar och p-piller så känns det som att jag aldrig kommer få vara delaktig i den disskusionen. Kompisar säger till mig att det är konstigt att jag aldrig haft någon eftersom att jag ser så pass bra ut och att min personlighet är kul. Jag har en teori varför jag är så "efter" på allt och det är att jag är blyg. Jag skulle aldrig i hela mitt liv våga ta första steget! Fast personer säger att jag ser bra ut så tror jag själv inte på det. Det känns så fruktansvärt att jag känner så, att inte vara bra nog. Det känns verkligen så, att jag inte är bra nog för någon. Så min fråga är: Hur ska jag kunna ta tag i detta!?

---

SVAR

Det är ju så med kärlek och sex som med allt annat - alla gör inte alla saker samtidigt, eller i samma ålder. Det är inte ovanligt att vara 18 år och inte ha haft någon partner. Även om det kan kännas så, och det verkar som att alla andra har mer erfarenhet och träffar en massa människor.

Även om det låter på andra som att de är väldigt erfarna, så behöver det inte alls vara så. Antagligen känner någon av dem precis som du, någon kanske har en del erfarenhet och ytterligare en kanske har haft flera partners. De som hörs mest brukar ofta inte ha så mycket verklighet bakom orden. Det är inte heller särskilt schysst av dina vänner att säga att det är "konstigt" att du inte träffat någon. Ibland är det så, och det handlar inte om att du är fel eller konstig. Man är inte konstig om man inte har en partner när man är snygg och rolig.

Om du är blyg så är det såklart lite svårare att få kontakt. Hur brukar du träffa nya människor? Går ni ut, går du kurser eller umgås du mest med folk i din skola? Tyvärr är det ju så att många är blyga, och kanske inte heller vågar ta det första steget. Då händer inte så mycket.

Kanske skulle du må bra av att gå och prata med någon? Du kan kolla om du fortfarande kan gå till Ungdomsmottagningen där du bor. Det är lite olika vilka åldersgränser de har.

När det handlar om dåligt självförtroende och dålig självkänsla så är det lite såhär:

När man upprepar något så fastnar det till slut. Ofta upprepar vi negativa saker om oss själva - "ful, fet, värdelös, ful, fet, värdelös" i all oändlighet. Men en tanke är inte sann bara för att den är negativ.

När det gäller att få bättre självförtroende så handlar det mycket om att göra precis som när man trycker ner sig själv - men tvärt om. Istället för att tala om för dig själv hur dåligt och värdelös du är (det är ju lätt hänt, tanken bara kommer när något inte går bra) så bestäm dig varje morgon för att berätta vad som är jättebra med dig. T.ex. "min näsa är jättesnygg, min näsa är jättesnygg". Upprepa detta minst 10 gånger.

Det kommer att kännas fånigt i början, vi är så vana vid att tala negativt om oss själva, men det är en vanesak.