Jag är en tjej som precis ska börja min andra behandling hos BUP’s ätstörningsenhet. Har haft ätstörningar i över två år. Nu när jag gjorde stepwise stod det att jag hade ätstörning uns typ 2. Alltså anorexi med normalviktig låg på BMI runt 20 då. Jag har gått ner i vikt sedan dess och har fått höra att jag är alldeles för smal av de som bryr sig om mig. Min fråga är egentligen, när jag träffar läkare angående annat, och de frågar mig och jag är frisk i övrigt. Ska jag då berätta om ätstörningen? Har nämligen blivit illa bemött av min skolsyster när jag började gymnasiet när jag berättade för henne om mina problem med maten. Det var när jag började första året, nu när jag går andra så pratar jag inte längre med henne. Går aldrig dit och litar inte på henne. Jag blev stämplad som en dum anorektiker och har svårt att lita på att det inte händer igen.

---

SVAR

Hej tjejen!

Vill börja med att berömma dig för att du varit så oerhört stark och sökt hjälp för din ätstörning! Vet av egen erfarenhet att det inte är lätt när man väl ska göra det.

Det är jätteviktigt att du berättar för läkaren att du har en ätstörning. Förstår att du blivit skrämd av skolsköterskans beteende men det är viktigt att läkaren får hela bilden.
Att skolsköterskan var på det sättet hon var emot dig är självklart beklagligt. Jag hoppas att du återfår förtroendet nu när du ska träffa en annan läkare. Det finns toppenläkare och sköterskor, detta var bara otur.

Fortsätt kämpa för friskheten! Du kommer aldrig någonsin ångra att du tog tag i detta, lovar dig!

All värme och styrka!

Catherine Koff