Hej jag är en tjej på 15 år som tycker det är jätte jobbigt hemma, Min mamma håller alltid på och bara gapar och skriker åt mig och som en vana skriker jag tillbaka och då säger hon till mig att jag inte får göra det mot henne även om hon gör detsamma mot mig och min pappa han säger inte spec mkt. Han har aldrig varit taskig på samma sätt som mamma men han säger inget om det utan han bryr sig inte, Den ända som bryr sig är min mormor och hon betyder verkligen allt för mamma är lika dan mot henne. Ett av problemen är att jag är rädd för mamma och jag vårgar inte snacka med henne som en dotter borde kunna =/ När vi har storbråkat springer jag alltid in på mitt rum och sätter mig framför dörren och störtgråter. Dom första tankarna som kommer är att jag vill ta livet av mig för att jag orkar inte mer men samtidigt vill jag bli vuxen få ett eget liv och bara säga upp kontakten med dom, Jag vet hur hur jag ska göra, Allt är jobbigt just nu :(

---

SVAR

Du beskriver en jobbig situation som tyvärr är väldigt vanlig. Har ni haft en bättre relation tidigare eller har det blivit så här nu när du är tonåring?

Vad skönt att du har din mormor. :) Bor hon tillsammans med er, eller någon annanstans?

Att du blir ledsen och längtar bort är inte så konstigt, bråk sliter mycket på ens mående. Att vara rädd när man är hemma är väldigt jobbigt och så ska du inte behöva ha det.

Jag tycker att du ska försöka prata med någon vuxen som du litar på. Du har mormor och det är jättebra. Kanske kan du och mormor prata med t.ex. din skolkurator? Eller någon på ungdomsmottagningen? Om du inte vet var den ligger så kan du titta på http://www.umo.se

Du får gärna lägga till mig på msn om du vill prata mer: helena.meyer@fryshuset.se