Hej. Jag har en klasskompis som har ätstörningar hon är smal och äter nästan ingenting och när hon väl gör det (ex. blåbärs soppa) får hon lite av ångest. Jag har pratat med henne och sagt att jag är väldigt orolig för henne, för jag vet hur illa det kan sluta. Men jag tycker inte det händer nånting.. Hon säger själv att hon inte kommer att klara av att börja äta vanligt själv igen och går hos kuratorer och en dietist men det händer ingenting. Jag vet inte allt om ätstörningar men det är väl ändå bättre att få hjälp innan det helt spårar ur? Jag är verkligen jätte orolig för henne bl.a hade min mamma anorexia i 17 år och det var verkligen nära att hon inte överlevde och nu tycker jag att jag ser samma tecken på henne som min mamma hade i början.. Tacksam för svar.

---

SVAR

Hej du fina vän!

Förstår att du är orolig och att det är jättejobbigt för dig som vän att stå bredvid. Jag blir dock glad av att höra att hon går hos en kurator och en dietist, att hon jobbar på det.
Ibland tar det lite tid innan behandlingen av terapi och kunskaperna börjar "verka" om du förstår vad jag menar? Det tar tid, men det går. Om det skulle vara så att hon själv inte är nöjd med behandlingen så kan man alltid söka annan hjälp, men som sagt, man ska ha i tanken att det tar tid att bli frisk ifrån en ätstörning och att det ibland kan kännas som att inget händer fast det egentligen gör det.

Jag vill att du är rädd om dig, att du inte glömmer bort att ta stöd i fall du går med oro runt din vän. Det är verkligen inte lätt att stå bredvid och se någon man tycker om inte må bra. Så ta stöd!

All värme och styrka på vägen!