Fin du är som bryr dig så mycket om din kompis!
Jag rekommederar varmt att du tar ett samtal med henne och berättar att det här inte alls är bra och att hon är på väg in på en farlig väg som kan sluta i flera års sjukdom. Peppa henne på att ta hjälp för det här beteendet, att hon uppsöker tex en skolkurator. Gärna även att hon berättar för hennes föräldrar eller andra närstående (kanske kan du sitta med som stöd då?).
Det är väldigt vanligt att det börjar precis som för henne att man mår illa av att se eller äta mat, går ner i vikt och sen accelererar det.
Någonting som är superviktigt i detta är att du inte tar på dig ansvaret bara för att du vet vad hon känner kring maten. Du är hennes vän inte hennes kurator eller förälder. Så jätteviktigt att du sätter gränser för vad du orkar med, okej?