som du beskriver det ska man inte behöva ha det. Du skriver att ingen anar något. Ibland är man alldeles för bra på att dölja hur man mår inuti. Det enda sättet att få andra att förstå är ofta att berätta.
Du skriver inget om din familj, men om du har bra kontakt med din mamma eller pappa så kan du börja med att prata med henne eller honom. Annars kanske det finns någon annan vuxen som du litar på, skolsköterska eller kurator t.ex.
Du kan också ta kontakt med din ungdomsmottagning. Där jobbar vuxna som är vana vid att prata med ungdomar om allt möjligt. De tycker inte att du är konstig som mår dåligt. Där kan du få hjälp för att ta dig ur din depression.
Om du vill kan du lägga till mig på msn: helena.meyer@fryshuset.se