Hej, jag har haft problem med maten sen jag var 12, då jag börjad spy upp maten ungefär 2-7 ggr per dag. Nu är det såhär att jag vet inte riktigt vad jag ska göra, har aldrig blivit klassad som sjuk bara påväg dit. Förra året när jag var 14 gick allt jätte bra och jag åt nästan normalt, nu har problemen kommit tillbaks igen. Jag får ångest så fort någon kollar på när jag äter och kan börja gråta för jag inte vet vad jag vill välja att äta eftersom jag egentligen inte vill äta något alls. Nu väger jag 62 kg och är 178 cm lång, och när jag kollade mitt bmi ska det vara normalt. Jag är inte nöjd öfrrän den visar att jag är underviktigt, det är det sjuka. Jag borde vara nöjd med att vara normal men jag längtar efter att gå ner igen jag vill inte väga såhär mycket. Sen jag var 12 har jag gått upp 16 kg och det känns extremt mycket, jag vill verkligen inte väga mer. Jag får panik på allt när det är såhär. Finns det något jag kan göra för att få mätaren på bmi visaren att visa underviktig och sen nöja mig med det?

---

SVAR

Hej!

Jag hör att du under en lång tid haft det kämpigt.
Som du säkert ser själv så har du som så många andra med en ätstörning ett mönster = att du börjar kontrollera maten när du mår dåligt.
Frågan är vad det är som gör att du mår så dåligt att du känner dig tvungen att kontrollera maten? Det finns saker i dina tankar som gör att du inte mår bra och du behöver få hjälp med att komma till bukt med dessa och din kroppsuppfattning. Det är jättevanligt att man känner som du gör när man har en ätstörning, att man vill vara underviktig. Detta är bara ytterliggare ett tecken på att du inte alls mår som du ska!
Ta kontakt med en skolkurator eller någon på Bup eller en ätstörningsenhet. Börja med en skolkurator om det steget känns lite lättare att ta så att hon/han kan hjälpa dig vidare. Ju förr du tar tag i detta ju snarare kan du börja leva ett liv utan alla dessa tankar och handlingar. Annars finns risken att det alltid kommer tillbaka när du mår dåligt. Du behöver hitta ett annat, sundare uttryckssätt när du mår dåligt än att kontrollera maten.
Givetvis rekommenderar jag även att du berättar för dina närstående, dina föräldrar så att de kan stödja dig genom detta.
Kom ihåg att detta är en sjukdom och inget att skämmas över. Du har inte valt att drabbas av en ätstörning, däremot ligger det i ditt ansvar att ta dig ur den. Skulle det vara någora frågor från dina vuxna närstående, att de inte riktigt skulle förstå så be dom höra av sig till oss på abkontakt.se

All värme och styrka!