Okej,
det är aldrig lätt att göra slut, inte om man är en medkännande människa. Då är det alltid jobbigt. Jag tror att många gör som du. Man gör slut, ångrar sig, blir ihop, märker att man kommer tillbaka i samma hjulspår, vill göra slut igen, partnern blir jätteledsen och kanske hotar med destruktiva beteenden. Och då får man i din postition ännu sämre samvete, känner sig pressad och önskar att någon bara kunde komma och bestämma åt en.
Först, om någon börjar röka eller dricka för att du gör slut så är det aldrig ditt fel. Det är aldrig dit fel. Varje människa är själv ansvarig för detta.
Sedan, ingen kan bestämma åt dig. Det ansvaret måste du ta. Det är skitjobbigt att såra någon annan. Särskilt någon man tycker om.
Vidare, i ett förhållande ska båda må bra. Båda måste få känna att de får ta plats med sina behov ( och nu pratar jag bara om såna behov som är helt normala t ex träffa sin familj, sköta sina läxor och ev träning). Kan den ena inte få utrymme för detta så kommer man att kvävas. Jag tror inte att någon relation håller i längden om man inte får utrymmet att vara för sig själv.
Ett tips, googla fram Björn Afzelius gamla låt "Man kan inte äga varann". Han beskriver det bra.